måndag 8 maj 2017

Norrsken av Frida Skybäck


Titel: Norrsken
Serie: Systrarna Stiernfors 1
Författare: Frida Skybäck
Antal sidor: 318
Utgivningsår: 2014
Goodreads-snitt: 3,05

Köp den: Adlibris  Bokus



Nu har jag kanske inte läst jättemånga sådana här böcker tidigare, utan mer sett det i film, men vanligtvis tycker jag att den här typen av handlingar brukar kännas lite banala. Vi har en giftasvuxen kvinna som ska tilldelas en man, alternativt väntar på att den stora kärleken ska dimpa ner. Trånande åt ett håll och familjearv åt ett annat...

Men det jag tyckte var så himla nice med den här boken, var att en får inblick i hur livet verkligen såg ut för unga kvinnor på den här tiden. När jag läste Norrsken så insåg jag till fullo (nåja, så nära jag som privilegierad kan komma då) hur utlämnade de var. Tänk om hon absolut inte ville gifta sig med mannen som tilldelades henne? Tänk om hon egentligen tycker mer om någon annan, som kanske inte är ett lika gott parti? Det här var ju verkligen inga ovanliga rädslor... Men tänk om hon - sitter ni ner nu? - VILL VARA FÖR SIG SJÄLV? Vill vara en egen person och inte vara beroende av en man? Det var liksom inte ens ett alternativ, livet funkade inte så att de bara kunde skita i reglerna och köra sitt eget rejs. Det är så himla sjukt att tänka på att det var så här bara lite över 100 år sedan, I SVERIGE. Och att det FORTFARANDE är såhär på vissa platser i världen.

*andningspaus för att jag uppenbarligen inte kan låta bli att bli politisk*

För att tala om själva boken då, så upplevde jag att det tog väldigt lång tid innan man fick veta vad det egentligen var som hade hänt. Någonting hemskt hade ju skett som gjorde att Cecilia hade varit borta under ett år och det här gjorde att Cecilias föräldrar skämdes väldigt mycket. Redan ganska tidigt in i boken hade jag mina misstankar, så när det visade sig att jag hade rätt blev jag nästan lite irriterad. Dels för att det kändes så förutsägbart och dels för att det målades upp som något så skamligt under så stor del av boken, så jag trodde nästan ändå att det skulle vara något annat.

Trots att det är en aning repetitiv i Cecilias ältande över det förgångna och sina farhågor för hur livet ska bli, så är den väldigt spännande. Den är skriven på ett enkelt och vackert sätt som var väldigt lätt att flyga igenom. Den är dels skriven i "nutid" och dels genom dagboksanteckningar där man får ta del av Cecilias innersta tankar. Jag greps av hur nyanserad Cecilia var som huvudperson. Det var fint att till hundra procent få följa kvinnan och hennes tankar och känslor inför att bli tilldelad en lämplig kandidat att gifta sig med.

Vill inte avslöja slutet här, men kan ändå säga att det skrevs väldigt bra. Även om jag väldigt gärna ville ha solsken och magbubblande lycka i slutet så kändes den ärlig i hur det ändå blev. Jag nog till och med att slutet gjorde att hela boken blev ännu starkare och viktigare än den redan var.


onsdag 3 maj 2017

Möblerat om i bokhyllorna

När vi ändå gjorde en ganska stor ikeabeställning för ett tag sedan så passade jag på att även köpa en extra Billy. Fyller ju inte på långa väger ut tre stycken, men då har jag lite att växa in i. Så nu är det fritt fram att köpa böcker, alltså... hehe. Inte för att jag slutade köpa böcker bara för att det var trångt i mina två hyllor innan, menneh, det är en annan historia. ;)


Innan när jag hade två hyllor så gjorde jag det enkelt för mig och hade böcker jag har läst i den ena och böcker jag inte har läst i den andra. Nu gjorde jag så att jag ställde de lästa i de två översta hyllplanen av alla tre, i mitten bryter jag av med lite display (skåda mina hela två Harry Potter-hyllplan!! *hjärtögon-emoji*) och sen kommer de olästa på de understa hyllplanen.

En ny grej jag gjorde är också att jag sorterade efter färg. Har varit sugen på det länge för tycker det är så himla, himla fint. Ganska opraktiskt egentligen, men så överdrivet mycket böcker har jag ju ändå inte så det blir nog inga problem. Först trodde jag inte att jag skulle tycka att det känns bra att separera delarna i serier, de är ju som syskon och ska stå ihop osv, osv... Men när jag väl började och såg hur fint det blev så sket jag i det helt enkelt, haha!

Så nu får det vara så här ett tag. 

tisdag 18 april 2017

Hur det gick med påskläsningen

Nu är påsken och #LäsInVåren17 över och jag känner mig utvilad, vilket är riktigt skönt! Orutinerad som jag är så tog jag inte med alla sociala tillställningar i mina beräkningar, haha! Men trots det lyckades jag ändå läsa en hel del, så jag är nöjd. :D


Har ju inte räknat sidor (för att släppa press osv), men av dessa tre böcker har jag läst ungefär;

  • Halva Polarnatt - den var bara precis påbörjad, så kom en bra bit in i den på en dag.
  • Halva Frestad - läste ut den!! 
  • En tredjedel av Nordiska Gudar - fastnade ordentligt en stund, den är så intressant och fin. :3

Så en kan gott säga att jag nådde mina (snälla) läsmål under påsken;

Vad har ni läst under påsken? 

fredag 14 april 2017

#LäsInVåren17: Dag 1


Första dagen på påsklovet och jag hoppade rakt in i Frestad. Det var riktigt lätt att komma in i den igen efter att inte ha läst något i sedan jul. Det är ju ingen direkt komplicerad handling och det förs snabbt framåt. 130 sidor blev det idag. Bra början känner jag! :)

Vad har ni läst idag?

torsdag 13 april 2017

Den överdrivet långa listan över böcker jag läser just nu

Med orsak av den annalkande påsken och #LäsInVåren17 som är den read a thon-ish som jag tänkt ägna dagarna åt, så tänkte jag visa den överdrivet långa listan på böcker som jag "läser" just nu. De är i alla fall markerade som currently reading på Goodreads. Och ja, jag plockar faktiskt upp alla med jämna (eller snarare ojämna) mellanrum. 

De jag tänkte fokusera på mest nu under påsk är de skönlitterära i första bilden. Böckerna i andra bilden är ju såna som en kanske läser ett kapitel åt gången, så tänker att det inte gör så mycket att ha några såna på gång. :)




Frestad, den sjätte delen i House of Night, tog jag med mig över jul- och nyår. Visste att jag inte skulle få mycket lästid, men ville samtidigt inte åka iväg utan någonting, så då blev det den här. Håller ju på med en omläsning av serien för att sedan ge mig på de sista böckerna som jag ännu inte läst. 

Scar Tissue tog jag med mig på tåget upp till Stockholm när jag och min kille åkte för att se Red Hot Chili Peppers i somras. 

De odödligas regler är en av dem jag faktiskt inte har dragit ut på så himla länge. Köpte del tre på bokrean i år, och blev så himla sugen på att börja med första boken. Den är hittills riktigt bra! 

Polarnatt läser jag just nu för att vi ska prata om den på boktipscafé på min bibbla om några veckor. Vi har även läst Norrsken innan den här, som är första boken i serien. Gillar dem mycket, att döma av det jag hittills läst så gillar jag nog andra boken ännu mer än första! 

Ready Player One köpte jag på Science fiction-bokhandeln i Stockholm (samma dag vi var där för att se Red Hot). Den har varit på min vill läsa-lista hur länge som helst, och äntligen fick den (ihop med fyra andra böcker) komma med mig hem. Har påbörjat den och ÄLSKAR den! Högt oklart varför jag inte fortsatt, alltså. Tror att jag ibland blir "rädd" när jag gillar en bok för mycket? Makes no sense. 



In the Making of Fantastic Beasts and Where to Find Them fick jag i julklapp av min sambo. Folk verkar veta att jag gillar... ehm... är besatt av Harry Potter och allt vad det innebär. Hehe.

The Sherlock Holmes Handbook fick jag också i julklapp av min sambo. Han är fin han. Klappa boknörden medhårs och hon är din för resten av livet. 

Trädens hemliga liv hörde jag så himla mycket bra om så blev tvungen att reservera den på bibblan. Hann inte läsa så långt eftersom det var kort lånetid, men fick snällt ställa mig i kö igen för den är väldigt fint skriven "för att vara" en faktabok. Älskar ju skogen.

Nordiska Gudar köpte jag typ så fort den kom ut pga älskade Johan Egerkrans tidigare bok Nordiska väsen men också pga nordisk mytologi är superspännande.

Harry Potter e la pietra filosofale är alltså första Harry Potter-boken på italienska. Min kille var söt och köpte den åt mig när vi var hos hans familj i Italien över jul- och nyår. Tänkte typ "ja men, jag kan ju Harry Potter utantill så den ska jag väl kunna plugga lite italienska med..." HAHA! Eller hur. Bara för jag kan säga Hej, Tack, och lite fula ord som är kul att lära sig så kan jag iiinte direkt läsa igenom den här på ett kick. Lär väl ta mig tio år, men försöka kan jag väl. Tycker i alla fall det är skitkul att ha den, så tänkte köpa kanske en ny i serien varje gång vi åker dit, bara för att samla liksom. Det är ju halva nöjet med böcker.

onsdag 12 april 2017

Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman


Kyrkogårdsboken
336 s.
Neil Gaiman
Chris Riddell

Adlibris  Bokus

Handling: Ett litet spädbarn får sin familj mördad. Själv lyckas han ta sig till en kyrkogård i närheten, där invånarna fattar medlidande med honom och bestämmer sig för att ta hand om och uppfostra honom. Samtidigt måste de ge honom alla de speciella egenskaper som en levande människa måste ha för att överleva på en kyrkogård. Pojken, som kallas Ingen, växer upp och hålls hela tiden gömd på kyrkogården, eftersom mannen som mördade hans familj fortfarande är ute efter honom.


Kyrkogårdsboken tog mig verkligen med storm. Trots att jag visste att den handlar om Ingen, en pojke som växer upp på en kyrkogård och blir uppfostrad av dess sedan länge döda invånare, så var jag inte riktigt beredd på hur unik den skulle kännas.

Den är verkligen inte som någon annan bok jag läst tidigare. Den är konstig, men inte svår att förstå eller komma in i. Det bjuds inte på några långa komplicerade förklaringar av hur något av det som sker går till eller fungerar, men det behövs inte. Jag bara sväljer allt med hull och hår. Neil Gaimans vackra skrivsätt fångade mig verkligen, redan på första sidan var jag som uppslukad. Den var spännande till tusen och väckte min nyfikenhet för vad som skulle hända härnäst. Dessutom har den underbara - skira och lite annorlunda - illustrationer av Chris Riddell som går väl ihop med Gaimans språk.

Kyrkogårdsboken är klassificerad som barn- och ungdomsbok, men jag tycker nog att den funkar mycket bra även för de äldre läsarna. Jag tipsade faktiskt om den för seniorerna på ett boktipscafé på min bibbla, och lyckades till och med kränga den till en av dem!

Böcker jag tidigare läst av Neil Gaiman;
Stardust


söndag 9 april 2017

Bokbloggsjerkan; om evighetslånga bokserier

I helgens jerka är frågan: "Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?" 

Jag älskar serier. Så enkelt är det. Jag älskar att vara så hemma i en serie att jag bara kan plocka upp nästa bok och veta precis vad jag har att förvänta mig. Att känna karaktärerna så väl att de blir levande, att återvända till dem som gamla vänner.

Däremot så kan jag tycka det är lite, lite intimidating ibland med serier som, redan innan jag ens har påbörjat dem, har en massa spinoff-serier vid sidan av originalstoryn. Såna kan kännas lite övermäktiga att navigera sig bland och att bara ta tag i.

Ibland är det ju dessutom skönt att läsa en bok och veta att det tar slut när en kommer till sista sidan. Men för det mesta så älskar jag serier. När det blir sådär lätt och härligt, som att återvända hem.