fredag 21 juni 2013

Om dialekter i böcker

Jag rivstartar väl den här bokbloggen med en bokbloggsjerka då. Kul!
Denna veckans fråga är alltså: Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?

Jag har nog inte stött på det så mycket, egentligen. Men det som jag direkt kom att tänka på är Hagrid i Harry Potter. Han pratar nån slags bred brittisk dialekt. Här är ett exempel ur Harry Potter och Fången från Azkaban:

S’all my fault. Got all tounge-tied. They was all sittin’ there in black robes an’ I kep’ droppin’ me notes and forgettin’ all them dates yeh looked up fer me, Hermione. An’ then Lucis Malfoy stood up an’ said his bit, and the Committee jus’ did exac’ly what he told ‘em…” 

Jag gillar att Hagrid har en dialekt. Det är ju en så stor bit av honom och hans personlighet. Nu när man är van så hade det bara varit konstigt om han pratade som alla andra.  

Det är också en grej som jag tänkt på i A Song of Ice and Fire, som ganska tydligt visar om någon är av hög eller låg börd. Det är om man säger ”my Lord” eller ”m’Lord”. Jag tycker det är en ganska intressant grej att ta med, det visar nyansskillnader i hur man pratar och man kan utifrån den enda lilla frasen förstå vilken ställning någon har.


Om det däremot hade funnits dialekter som vanligt folk inte förstår så hade det ju varit lite konstigt att ha med det i en bok. Då får man ju nästan översätta det, och det känns ju kanske inte helt optimalt att behöva börja med att översätta för att någon ska förstå. Det hade ju varit jobbigt om till exempel Hagrids dialekt var så extrem att man inte förstod ett ord av vad han sa, eller ännu värre, om hela boken var skriven på dialekt. 

Glad midsommar! :) 

11 kommentarer:

  1. Lite inslag av dialekt i dialogerna är okey, men med måtta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge man förstår vad som sägs är det okej, tycker jag. Men det ska ju inte bli som ett helt annat språk. ;)

      Radera
  2. Tycker engelska dialekter kan bli svåra ibland även om de ibland ger ett mervärde. Är det Arya som håller på att avslöja för mycket om sig själv?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst var det en intressant scen? :)

      Radera
  3. Hagrid är ett bra exempel - det ger färg till texten. Men det hjälper ju att han inte pratar hela boken igenom, då hade det blivit hopplöst och J K Rowling hade sannolikt varit ett par miljoner fattigare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det är sant! Det hade varit jobbigt att läsa hela boken på det sättet.

      Radera
  4. Bra exempel på sådant som använts av ett skäl, och faktiskt tillför boken något

    SvaraRadera
  5. Om det är en dialekt jag är bekant med (min egen...) då kanske det kan vara OK i en bok, men jag är inte hemma i så många dialekter och då kan det bli att jag faktiskt inte fattar, och då förstör det läsningen helt för mig... Det gäller verkligen att författaren har fingertoppskänsla och förstår på vilken nivå dialekten ska ligga för att den som läser inte ska hidras i sitt läsande!

    SvaraRadera
  6. Jag håller absolut med om Hagrid. Hans dialekt bidrar verkligen mycket till hans karaktär och dessutom är det hur mysigt som helst ^^

    SvaraRadera
  7. Jag tycker också att en karaktär kan fördjupas genom dialekt, men det får inte bli för mycket av det goda. Dina exempel var bra.

    SvaraRadera