lördag 24 augusti 2013

Under lysande måne av Lian Hearn

Titel: Under lysande måne (Brilliance of the Moon)
Serie: Sagan om klanen Otori #3 (Tales of the Otori)
Författare: Lian Hearn
Sidantal: 368

Handling: Takeos och Kaedes kärlek är så stark att de väljer att trotsa de starka klantraditionerna. De är båda rättmätiga arvingar till provinser, men att befästa sin makt blir en kamp mot tiden. Deras fiender växer i styrka och utmanar dem från alla håll, men oväntad hjälp ger dem en liten strimma hopp.

Takeo måste visa att han är den klanledare hans underlydande förväntar sig. Samtidigt ifrågasätts hans religiösa tro och han ställs inför omöjliga val i en maktkamp han bara kan vinna genom stora offer. Kaede försöker finna sig i sin roll som klanöverhuvud, men möter stort motstånd i de traditionella patriarkala strukturerna. Ett enda felsteg och hon blir utmanövrerad.



Recension: Det är väl ganska ovanligt, men jag tycker att den här serien bara blir bättre och bättre efter varje bok! Tredje boken erbjuder mer spänning än de föregående och jag gillar att det kommer in lite oförutsedda händelser. Det gör att man hålls på spänn hela tiden.

Själv rycktes jag med väldigt av Kaedes historia. Älskar att man verkligen får känna på hennes maktlöshet och hur hon hanterar det. Jag tycker att hon är starkare än Takeo på ett sätt. Hon framställs verkligen inte som en svag kvinna, trots sitt vackra och bräckliga yttre. Jag tycker verkligen om henne.

Jag tycker att vissa karaktärer är bra och står ut lite, till exempel Kaede (som sagt), men också Makoto. Han är en intressant karaktär på grund av vad han är och för hans starka känslor för Takeo. Fujiwara är också en grym karaktär, inte för att jag tycker om honom, men för att han är en så annorlunda bad guy.

En karaktär som jag dock inte tycker är så lyckad är Arai. Om man ser till hans personliga utveckling från första till tredje boken så är den en aning orealistisk. I första boken fick jag bilden av honom som normal och mänsklig bland alla svin till män. Men i tredje boken har han förändrats till en kall och maktgalen person. I och för sig är det väl så att makt korrumperar människor, men i hans fall blev det lite väl orealistiskt för min smak.

En sak jag tycker var rolig med boken var Takeos möte med Terada Fumio och beskrivningen av kikare och eldvapen från en ovetande persons perspektiv.

En sak jag tycker är konstig är att boken har en epilog! Det är ju två böcker till efter den här. I och för sig var serien menad att bli en trilogi från början, så hon kanske skrev epilogen med tanken att det var ett avslut? Men ändå. Tycker faktiskt att boken hade varit bättre utan epilogen för den slutade så bra ändå. Man kan gissa sig till en del och jag gillar att få spekulera själv. ^^


Sammanfattning: Serien blir starkare för varje bok. Den bjuder på spänning och en del överraskningsmoment. Dock en del svaga karaktärer och en epilog som jag inte riktigt tycker passade in, men som helhet: mycket bra!


Minnesvärda citat/tankar/stycken: 

  • Om man strider desperat, överlever man. Om man försöker överleva, dör man. 

Betyg: Eftersom Under lysande måne är bättre än de andra två så förtjänar den ju också snäppet bättre betyg. Så den får en hel 4/5, till skillnad från tvåan som fick 4-. 

Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 



Böckerna i serien: 
1. Över näktergalens golv (<-- recension!)
2. På kudde av gräs (<-- recension!)
3. Under lysande måne
4. Vid hägerns skarpa skri
5. Och himlens vida väv


Köp boken: 
Pocket: Adlibris - CDON - Bokus




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar