lördag 31 augusti 2013

Vid hägerns skarpa skri av Lian Hearn

Titel: Vid hägerns skarpa skri (The Harsh Cry of the Heron)
Serie: Sagan om klanen Otori #4 (Tales of the Otori #4)
Författare: Lian Hearn
Sidantal: 641

Spoilers är inom [ ], markera texten för att läsa. 

Handling: Takeos och Kaedes äktenskap har nu varat i 15 år. De har härskat över de tre rikerna, skapat fred och välstånd. [Profetian säger att Takeo endast kan falla för sin egen sons hand och han har en son utanför äktenskapet som nu är 16 år gammal! Men Kaede känner varken till sonen eller den delen av profetian.]
Samtidigt har kejsarens nya general, Saga Hideki, fått upp ögonen för de tre rikena. För att undvika en väpnad uppgörelse som kan riskera folkets välstånd, ger sig Takeo in i ett livsfarligt och grymt spel.


Recension: Jag är lite kluven vad gäller den här boken. I början kändes den bara som en enda lång epilog till tredje boken, som var menad att bli den avslutande delen. Startsträckan var alldeles för lång och det kändes som att författaren bara tvunget skulle pumpa in alla gamla namn och att alla skulle ha en uppgift. Jag menar, alla måste faktiskt inte hänga kvar efter 15 år.

Men efter ungefär halva boken blev den mycket bättre! Då började just den här bokens handling framträda mycket tydligare och saker och ting tog fart. Jag blev dock riktigt irriterad på både Takeo och Kaede. Takeo för att han inte berättade om viktiga grejer för Kaede trots att det var allmänt känt hos utomstående, och jag blev irriterad på Kaede för hennes gammaldags syn på tvillingar.

En person som jag gillade riktigt mycket är Shigeko, hon verkade ha fått Takeos och Kaedes bästa egenskaper. Jag gillade också att följa Maya och Miki, tycker de var intressanta att följa.

En sak som författaren borde haft lite större koll på är att hon i de förta tre böckerna skrev i tredjeperson i alla kapitel utom Takeos, som hon skrev i jag-form. Men i Vid hägerns skarpa skri så skriver hon i tredjeperson även i hans kapitel. Dessutom så kan hon börja ett kapitel med en viss person men sedan hoppa över till en annan person. Det blir lite virrigt ibland, särskilt i början när hon bara pumpat in alla namn.


Sammanfattning: Trots bristerna så har jag genom bokens gång ändrat uppfattning om den, i början tyckte jag inte den var mycket att hurra för men den tog sig och jag tyckte faktiskt om slutet. Det är sällan jag avslutar en bok med gråten i halsen som jag gjorde nu.


Betyg: I början tänkte jag inte ge den mer än 2, men eftersom den blev mycket bättre mot mitten och slutade bra så ger jag den faktiskt 3-!

Klicka här för att komma till alla böcker jag tycker om!


Böckerna i serien: 
1. Över näktergalens golv (<-- recension!) 
2. På kudde av gräs (<-- recension!)
3. Under lysande måne (<-- recension!)
4. Vid hägerns skarpa skri
5. Och himlens vida väv


Köp boken: 
Pocket: Adlibris - CDON - Bokus



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar