onsdag 23 oktober 2013

För evigt borta

Kom hem från skolan, ganska trött och sliten. Efter en stund hämtade jag väskan för att packa upp mina saker. Anteckningsblock, pennor... Insåg att något fattades och sa hej till paniken när jag inte kunde hitta min bok.

Vände upp och ner på väskan och tänkte igenom alla ställen jag suttit och läst på under dagen. På golvet i morse? Nej, läste igen efter det! Bordet utanför föreläsningssalen? Det var igår... Bänken vid entrén? Det var sista stället jag läste på. Holy snap, då ligger den väl där nu, ensam och övergiven.

*djupa andetag*

Sen sprang jag ner i köket för att, jag vet inte... lägga mig på golvet och gråta en skvätt? Det löser ju många världsproblem. Och vad tror ni inte att jag såg, oskyldigt och knäpptyst liggandes på bordet? Well, yes. Min bok. Den kunde ju gett sig till känna lite tidigare, kan jag tycka.

För evigt (borta?)
Återföreningen var vacker. Bara för detta trauma måste jag läsa en stund även fast jag egentligen borde plugga. Men har man varit med om en sån här skräckupplevelse så är man faktiskt värd det. Eller hur? Ja.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar