lördag 29 juni 2013

Nya omslag till Harry Potter

Som 15-årsjubileum får Harry Potter-böckerna helt nya omslag! Än så länge har de bara släppt omslagen till de tre första;


Jag tycker de är himla fina och söta. Kul med variation. Tycker dessutom att de är finare än de gamla. Synd bara att det är till de amerikanska böckerna, tycker de brittiska borde få de nya eftersom det var där blev till.

Det dåliga med dem är att de är lite barnsliga. Om man inte vet vad de handlar om (om någon har bott under en sten de senaste 15 åren ungefär...) så kan man tro att de enbart riktar sig till barn. Tycker att om man bemödar sig med att göra nya omslag så kan man väl göra några som inte ser ut som barnböcker? Men jag förlåter dem ändå, för de ser så himla fina och mysiga ut. Se bara på alla detaljer på den första! :)


onsdag 26 juni 2013

A Storm of Swords av George R. R. Martin

Titel: A Storm of Swords (1: Steel and Snow & 2: Blood and Gold)
Serie: A Song of Ice and Fire #3
Författare: George R.R. Martin
Sidantal: 1230 (de båda delarna ihop.) 


Handling: Kriget om makten är i full gång, allianser skapas och bryts. Pojkkungen Joffrey sitter på The Iron Throne som härskare över The Seven Kingdoms. Stannis är efter slaget vid Blackwater besegrad och utskämd. Robb regerar från norr i Riverrun. Samtidigt reser sig landsflyktingen Daenerys med de tre sista drakarna i världen. Vid The Wall och bortanför den kommer det barbariska Wildlings  och det verkliga problemet med Others, döda kroppar som rest sig igen. Ingen kommer att vila förrän kriget mellan The Seven Kingdoms är över. 

Jag får ursäkta för att jag använder mig av de engelska namnen på saker och ting, kan dem inte på svenska. 

Recension: Får väl börja med att säga att jag precis hann se klart TV-serien innan jag kom ikapp med boken. Alltså hann jag se The Red Wedding innan jag läste det. Jag hade en obehagligt krypande känsla genom hela avsnittet och var beredd på att något skulle hända (jag menar Walder Frey är inte direkt sympatisk). När The Rains of Castamere började spelas så kunde jag inte sitta still länge. Och när saker började hända så var jag ändå inte beredd. Det är nog första gången någonsin som jag verkligen satt med och bara gapade. Glömde nog av att andas en stund också. Stirrade på eftertexterna ett bra tag innan jag såg de sista 10 minuterna igen, för att se om det verkligen hände. Men jag är inte en av dem som kände att de skulle sluta kolla på serien bara för det, för jag förstår verkligen varför det blev som det blev. Och på ett sätt så tycker jag att det var en himla vacker scen. (Nej, jag är inget monster egentligen! ^^) Det var så bra gjort, så effektfullt och dramatiskt. 

Boken då? SÅ HIMLA BRA. George R. R. Martin är verkligen en helt fantastisk författare som har lyckats göra så otroligt många trovärdiga karaktärer, alla så olika och djupa. Det som jag tycker är så intressant med boken är att karaktärerna verkligen växer och utvecklas i takt med att saker sker, ingen är den samma som de var i första boken. Tänkte gå igenom några karaktärer som jag tänkt lite extra på: 

Bran: Han börjar under denna bok bli riktigt intressant. Tyckte i början att hans kapitel var bland de tråkigaste. Han föll, blev en lite tragiskt tycka-synd-om-person. Jag fattade ju hela tiden att han hade något slags band utöver det extra med sin direwolf, Summer. Men nu börjar det hända grejer! Spännande, spännande! 

Daenerys: Tycker att hon börjar bli lite annorlunda mot sig själv i bok- vs. serieversionen. I TV-serien tycker jag att man börjar se lite tecken på storhetsvansinne. Det är klart, hon är ju dotter till The Mad King. Det kanske blir mer av det senare, jag vet inte. Men jag tycker inte att det är lika tydligt i boken. I boken får man dock ta del av hennes tankar, vilket man inte får i serien. När hon t.ex. tycker något är jobbigt så vet man det i boken, och man märker att hon tar på sig sitt pokerface. Men i serien så ser man bara det hårda skalet. 

Sansa: Hon är en av dem som jag genom hela serien har tyckt varit roligast/mest intressant att följa. Jag förstår mig inte på dem som tycker hon är tråkig. Jag menar, hon har det verkligen inte lätt! Hon är 13 år, och bortgift med Tyrion, en dvärg som tillhör den familj som högg huvudet av hennes pappa, och beordrade mordet på hennes mamma och bror. Tänk er själva i den situationen. Hon känner sig precis som en 13-åring rimligtvis skulle göra. Visst, hennes syster Arya skulle nog varit lite tuffare. Men hon är verkligen one of a kind också. 

Tyrion: Han borde verkligen få mer cred! Han är lätt den bästa Lannistern, och han är verkligen bra mot Sansa. Han har det liksom inte heller lätt. Kul att bli född som dvärg, få skulden för att mamman dog när hon födde honom, och bara för skit för det under hela sitt liv. Han är verkligen smart. Och rolig. 

Jamie: Intressant att få läsa ur hans perspektiv och han växer verkligen i mina ögon. Speciellt för det han gjorde för Brienne och för hur han är mot Tyrion. 





Spoilers! Lite tankar som innehåller spoilers för er som inte läst boken, även för er som sett hela säsong 3 eftersom den bara täcker halva boken. Markera texten för att läsa. 


  • Joffreys död! Verkligen nöjd över att det lilla aset äntligen fick se sin sista dag. Jag är dock ganska besviken över hur det gick till. Det var väl ett tragiskt sätt i och för sig, att dö på sitt eget bröllop. Men att han kvävdes till döds? Seriously? Han kunde väl blivit skickad till the bastard of Bolton, eller nåt. Han kunde fått lida lite. 
  • Tyrions sista kapitel var riktigt spännande! Även om jag börjat få lite respekt för Tywin, så är jag glad att det var Tyrion som fick chansen att döda honom. För Tywin har verkligen varit ett rövhål mot honom. 


Sammanfattning: A Storm of Swords är underbar, brutal, spännande och på sina ställen till och med vacker. Det är fantastiska berättarröster och riktigt bra skrivet. Rekommenderas inte för dem som vill läsa om sockersöta kärlekssagor där folk lever lyckliga i alla sina dagar. 

Betyg: Tja, det är väl ganska uppenbart att jag älskar den? Så 5/5 och ett älskar får det bli! 

Klicka här för att komma till alla böcker jag älskar! 
Andra böcker i serien:
1. A Game of Thrones (Recension)
2. A Clash of Kings
3. A Storm of Swords
4. A Feast for Crows (Recension)
5. A Dance with Dragons (Recension


Köp boken: 
Steel and Snow: Adlibris - CDON - Bokus
Blood and Gold: Adlibris - CDON - Bokus
Hela i ett, pocket: Adlibris - CDON - Bokus
Hela i ett, inbunden: Adlibris - Bokus



fredag 21 juni 2013

Om dialekter i böcker

Jag rivstartar väl den här bokbloggen med en bokbloggsjerka då. Kul!
Denna veckans fråga är alltså: Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?

Jag har nog inte stött på det så mycket, egentligen. Men det som jag direkt kom att tänka på är Hagrid i Harry Potter. Han pratar nån slags bred brittisk dialekt. Här är ett exempel ur Harry Potter och Fången från Azkaban:

S’all my fault. Got all tounge-tied. They was all sittin’ there in black robes an’ I kep’ droppin’ me notes and forgettin’ all them dates yeh looked up fer me, Hermione. An’ then Lucis Malfoy stood up an’ said his bit, and the Committee jus’ did exac’ly what he told ‘em…” 

Jag gillar att Hagrid har en dialekt. Det är ju en så stor bit av honom och hans personlighet. Nu när man är van så hade det bara varit konstigt om han pratade som alla andra.  

Det är också en grej som jag tänkt på i A Song of Ice and Fire, som ganska tydligt visar om någon är av hög eller låg börd. Det är om man säger ”my Lord” eller ”m’Lord”. Jag tycker det är en ganska intressant grej att ta med, det visar nyansskillnader i hur man pratar och man kan utifrån den enda lilla frasen förstå vilken ställning någon har.


Om det däremot hade funnits dialekter som vanligt folk inte förstår så hade det ju varit lite konstigt att ha med det i en bok. Då får man ju nästan översätta det, och det känns ju kanske inte helt optimalt att behöva börja med att översätta för att någon ska förstå. Det hade ju varit jobbigt om till exempel Hagrids dialekt var så extrem att man inte förstod ett ord av vad han sa, eller ännu värre, om hela boken var skriven på dialekt. 

Glad midsommar! :)