onsdag 9 april 2014

"Saving Francesca" av Melina Marchetta

Titel: Saving Francesca
Serie: -
Författare: Melina Marchetta
Sidantal: 243

Köp den: Adlibris - CDON - Bokus

Handling: Francesca is stuck at St. Sebastians, a boy school that pretends it's coed by giving the girls their own bathroom. Her only female companions are an ultra-feminist, a rumored slut and an impossibly dorky accordion player. The boys are no better, from Thomas who specializes in musical burping to Will, the prepetually frowning, smug moron that Francesca can't seem to stop thinking about. 

Then There's Francesca's mother, who always think's she knows what's best for Francesca - until she is suddenly stricken with acute depression, leving Francesca lost, alone and without an inkling who she really is. 

Mina tankar: Jag älskar den här boken så himla mycket. Berättelsen i sig är mycket enklare än den i Jellicoe Road, men inte på något sätt mindre gripande. En sak jag verkligen tycker om med den här boken är att mammans depression är skildrad på ett så trovärdigt sätt. Depression är ju en sådan sak som ofta missförstås. Det finns en uppfattning av att det bara är att ta sig i kragen och ta tag i sitt liv, men i Saving Francesca får man ta del av den tunga vardagen, hur svårt det är att tala öppet om depression och det finns ett helt lysande citat om att allt inte kommer bli bra bara för att mamman kommer upp ur sägen en dag, utan att det kommer ta mer tid och jobb än så för att lämna det bakom sig. 

Melina Marchetta har ett helt fantastiskt språk, varje mening är liksom sprängfylld med igenkänning och strålande citat. Det är så målande och vackert. Hon är en mästare på att få mig som läsare att känna alla känslor som går att känna. Där fanns många saker som fick mig att sitta och fnissa högt som en dåre på bussen, det knep lite i hjärtat ibland och sidorna bara flög förbi. Det var inte tråkigt en sekund. Framåt slutet blev jag tvungen att krypa ihop i en boll och gråta som en gris för oh my god, the emotions! All over the place. Det är inte det att jag grät för att folk dog och det var förfärligt eller så. Nej, den var helt enkelt så himla bra, vacker, underbar och hoppfull

Ska jag säga något om karaktärerna också? Ja okej, det är enkelt. Jag älskar dem allihop. Francesca är underbar. I ena stunden känner jag igen mig så mycket i henne att jag bara vill hoppa in i boken och krama henne. I nästa ögonblick så har hon en inre styrka som gör mig lite avundsjuk och jag vill bara ge henne en high five och säga att världen är hennes. Utöver Francesca är nog Tara den jag gillar mest, och kanske Siobhan och Jimmy... fast mest gillar jag Tara. Och kanske Siobhan... One does not simply chose a favourite character! 


Minnesvärda citat: 
"I can't believe I said it out loud. The truth doeson't set you free, you know. It makes you feel awkward and embarressed and defenseless and red in the face and horrified and petrified and vurnerable. But free? I don't feel free. I feel like shit." - s.137

"Comfort zones are overrated," I tell him. "They make you lazy." - s.166

"It's a weird smile, but it reaches his eyes and I bottle it. And I put it in my ammo pack that's kept right next to my soul and Justine's spirit and Siobhan's hope and Tara's passions. Because if I'm going to wake up one morning and not be able to get out of bed, I'm going to need everything I've got to fight this disease that could be sleeping inside of me." - s. 202

Betyg: 5/5 helt enkelt. 

Andra böcker jag läst av Melina Marchetta: 

4 kommentarer: