torsdag 26 juni 2014

"Berättelsen om Pi" av Yann Martel

Originaltitel: Life of Pi
Författare: Yann Martel
Översättare: Meta Ottosson
Utgivningsår: 2003 (2001)
Sidantal: 350

Köp den: Adlibris - CDON - Bokus

Handling:  På stilla havets oändliga, blå och solglittrande yta guppar en ensam livbåt. Ombord finns en hyena, en orangutang, en drygt två hundra kilo tung bengalisk tiger - och så Pi, en sextonårig indisk pojke. De är de enda överlevande efter nattens oväder då fartyget de reste med förliste och försvann ner i djupet.

Mina tankar: Alla har vi väl sådana böcker som vi tänker att vi vill läsa, men ändå aldrig orkar ta tag i. Det här var en sådan bok för mig. Jag hade redan vetat om den i flera år när den fanns med i en kasse gamla böcker jag fick av farmor och farfar, för två år sedan. Sedan dess har den bara stått där i bokhyllan, samlat damm och jag har bara prioriterat andra böcker hela tiden. Men så en dag, när jag inte riktigt visste vad jag ville läsa här näst så tänkte jag typ: "äh, vafasiken, det är nu eller aldrig." Och så blev det plötsligt dags att lära känna den där Pi.

När jag först började läsa den så tyckte jag att den vart så otroligt seg. Det var långa utläggningar om Pis barndom, om hans trosuppfattningar (i plural, ja) och hans pappas djurpark. Det var intressant och faktiskt ganska humoristiskt ibland, men jag såg inte riktigt poängen med alla långa anekdoter. Jag ville bara ha den där överlevnadsberättelsen som jag blivit lovad. Blev lite otålig helt enkelt. Så när den biten av boken väl började så sögs jag in i berättelsen på ett helt annat sätt!

Även där fortsatte boken dock i en ganska långsam takt, men jag tycker det passade bättre än i början och jag stördes inte alls av det som jag gjorde då. Jag tyckte verkligen att det var intressant att läsa om Pis dagar på båten, vad han fördrev tiden med, vad han tänkte på och hur han fångade mat.

Speciellt det där matskaffandet tycker jag var riktigt bra skrivet! Pi är nämligen vegetarian (jag som själv är vegetarian jublade lite) och matproblemet, bortsett från det där tekniska med att faktiskt lyckas fånga den, belystes på ett annorlunda sätt.

Gillade också att läsa om hur han handskades med tigern. Jag menar, en stor tiger och en liten pojke på en alldeles för liten båt - ingen avslappnande kombination. Men de fick en speciell relation på något vis, och jag tycker det framställdes på ett realistiskt sätt. Inget Disney här inte!

Berättelsen om Pi handlar inte bara om ett äventyr, utan den tar även upp djupare filosofiska frågor om livet. Det är en sådan bok som kommer att stanna i ens tankar länge efter att en läst ut den. Jag har även sett filmatiseringen och har en del tankar, så en liten recension på den kommer nog också att dyka upp här så småningom. :)


Citat:
  • "På en vägg strax bortanför biljettkiosken hade pappa målat med stora röda bokstäver: VET NI VILKET SOM ÄR DET FARLIGASTE DJURET PÅ ZOO? En pil pekade mot ett litet förhänge. Det var så många ivriga nyfikna händer som drog undan det att vi med jämna mellanrum var tvungna att hänga dit ett nytt. Bakom det fanns en spegel." s.47
Betyg: Den får 4/5 av mig. Rekommenderar den verkligen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar