lördag 28 juni 2014

"En man som heter Ove" av Fredrik Backman

Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Sidantal: 348
Utgivningsår: 2012
Köp den: Adlibris - CDON - Bokus

Handling: Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtvärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Mina tankar: Jag måste vara bland de sista människorna i Sverige som läst den här. Köpte den faktiskt först till min mamma när hon fyllde år och hon gillade den. (Yey!) Jag kom in i en liten lässvacka i maj och jag valde denna som första bok i juni, för jag kände att jag behövde något svenskt och lättläst. Och OH MY GOD vad Ove botade min läslust!

Till en början satt jag bara och skrattade helt ohämmat åt allting. Hela tiden. Hur kan i princip varenda mening vara så sjukt rolig? Men sen började jag mer och mer inse att det var något sorgligt mitt i allt också och jag fick en gråtklump i halsen som bara växte och växte genom hela boken. Mitt emellan kom det mer skratt igen, för han är ju så himla rolig, Ove, även fast han inte vet om det själv.

I början tyckte jag bara att det var en rolig berättelse om en speciell man, men efter ett tag när jag börjat lära känna Ove så började jag verkligen tycka om honom. Jag kommer nog aldrig kunna se på sådana där "Ove-personer" på samma sätt igen.

Jag tyckte väldigt mycket om de andra personerna också, särskilt Parvaneh. Hon var så himla ärlig och rak på sak på något vis. Hur hon liksom bara kom in där i hans liv och tog plats och såg honom på ett annat sätt än alla andra. Tyckte det var så himla kul att hon kunde säga till honom när han var oförskämd ibland och han bara tog det.

Och så slutet då. Visst att jag satt och småsnyftade på många ställen, men i slutet bölade jag bara rätt ut. Min familj tyckte väl att jag gått och blivit mer än lovligt galen. Läste bitar av slutet högt till mamma, hon förstod ju liksom vad jag gick igenom. Funderade några gånger på hur jag ville att den skulle sluta, men visste inte riktigt. När jag väl kom dit så var det bara helt rätt. Spoiler! Markera för att läsa: [Alltså, Oves testamente. Har nog aldrig gråtit och skrattat så mycket på en gång innan.]

Föll ju pladask för Backmans skrivsätt och jag vill verkligen läsa hans andra böcker. Men jag är rädd för att jag inte kommer att tycka om dem lika mycket som En man som heter Ove. Det känns liksom en smula omöjligt. Hans nya som kommer ut i höst verkar onekligen väldigt bra, så det kan hända att jag inte kommer kunna hålla mig från att läsa den ändå.

Betyg: Solklar femma! 

Citat: 
  • "Han var en man av svart och vitt. Och hon var färg. All hans färg." s. 45 

2 kommentarer:

  1. Boken om Ove är ju bara för underbar. Har köpt Min mormor hälsar och säger förlåt, vilken jag hopps hinna läsa ganska snart. Kommer säkert även att köpa den nya som kommer i höst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen!
      Oh, blir spännande att se vad du tycker om den. :)

      Radera