måndag 7 december 2015

Det här med att inte läsa ut böcker

Ja alltså, det här med att inte läsa ut böcker. Av något anledning har jag alltid haft svårt för det. Jag tror att det är samma sak med böcker som det är för allt i livet för mig, jag har verkligen svårt för att ge upp saker jag påbörjat. Jag kan inte lämna något halvfärdigt, utan måste alltid avsluta det innan jag blir nöjd. Vilket kan vara sjukt stressande om det är ett längre projekt eller så som inte är möjligt att avsluta på en gång. Då mår jag bäst att att lägga upp delmål för mig själv, som jag kan följa istället och känna att jag får avslut.

Så jag misstänker att det är samma sak med att läsa böcker för mig. Har ju alltid en anledning till att vilja läsa en bok. Men problem uppstår ju när boken inte lever upp till förväntningarna en har på den. Det har egentligen inte hänt mig så många gånger, och de gånger jag stött på böcker som varit annorlunda mot vad jag förväntat mig så har jag ändå pressat mig igenom dem. Har vid de tillfällena intalat mig att jag ändå vill veta hur det slutar, men när inte ens det stämmer längre så blire trubbel i lill-hjärnan min, kan jag tala om.

Boken som fick mig att skriva det här inlägget är Ofärd av Dick Harrison. Absolut inte för att den är dålig, det finns säkert de som tycker att den är jättebra, det är ju individuellt. Men jag blev inte engagerad alls, och då var det inte kul. Vilket är synd, för jag VILL tycka om den. Tycker tiden den utspelar sig i är oerhörd fascinerande och älskar att kunna lära mig saker genom en skönlitterär bok. Men personligen fastnade jag verkligen inte alls för huvudpersonen. Kände liksom inte att jag lärde känna honom. Och eftersom det ändå är ett rätt hårt livsöde han får på sin lott tycker jag det är ganska viktigt att kunna känna med honom och bli engagerad i berättelsen.

Detta i kombination med att min läsmotivation inte var på topp under perioden jag läste den så kände jag verkligen inte någon lust alls att plocka upp den. I vanliga fall hade jag kanske pressat mig igenom Ofärd också, som jag gjort med några böcker innan den. Men när den tanken slog mig så fick det mig att fundera. Varför ska jag pressa mig igenom en bok jag inte är intresserad av att läsa?

Utan att lägga för mycket vikt vid Ofärd nu då (hallå, vill ju inte avskräcka folk från att läsa den!) så kan jag ändå säga att jag är glad att den har gett mig åtminstone en insikt. Jag måste inte läsa alla böcker, inte ens bara för att jag har påbörjat den. En måste inte avsluta allt en påbörjar, det är inget fel i det. Livet är för kort för att läsa böcker en inte tycker om när det finns tusentals fempoängare där ute som bara väntar på att bli lästa!


Hur tänker ni om det här? Har ni lätt för att ge upp böcker eller kämpar ni er igenom dem trots att de inte tilltalar er? 

söndag 6 december 2015

Månadsrapport: november

Lästa böcker under november: 
1. Matilda av Roald Dahl
2. Zelda #1 av Lina Neidestam
3. Mig blir du snart kär i av Nanna Johansson


Antal böcker: 1
Antal seriealbum: 2
Totalt antal sidor: 518
På svenska: 3
På engelska: -
Tegelstenar (500 sidor eller mer): -
Tunnisar (200 sidor eller mindre): 3
Omläsningar: -

Alltså det är helt sjukt hur lite jag lyckats läsa den här månaden. Var ändå rätt läsglad i början på månaden då jag läste Matilda, men sen i och med att jag började jobba så mycket (antar jag att det beror lite på) så tappade jag det helt. Två seriealbum kunde jag ta mig igenom i alla fall, det är ju tur att de finns när orken inte vill infinna sig. 

Började förövrigt på Dick Harrisons Ofärd i början på månaden, den verkade verkligen helt som min kopp te. Men det var inte riktigt så ändå och när jag nu bara hade tagit mig knappt 200 sidor in i den på hela månaden och fortfarande inte kände att jag ville läsa visare så bestämde jag mig för att lägga ner den. Men mer om det där med att inte läsa ut böcker i ett annat inlägg! 

Nu känner jag faktiskt att läslusten (och blogglusten med den) har börjat återvända lite, vilket ju är sjukt gött! Kan ju vara skönt att avsluta 2015 (hjälp, när sprang det här året förbi?!) med bra läsflow. :D *springer iväg och letar upp en bra bok* Tacohej, hörs snart igen! 

onsdag 18 november 2015

"Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe" av Benjamin Alire Sáenz

Sidantal: 359
Utgivningsår: 2012 
Goodreads-snitt: 4.32

Köp den: Adlibris - Bokus

Handling: Dante can swim. Ari can't. Dante is articulate and self-assured. Ari has a hard time with words and suffers from self-doubt. Dante gets lost in poetry and art. Ari gets lost in thoughts of his older brother who is in prison. Dante is fair skinned. Ari's features are much darker. It seems that a boy like Dante, with his open and unique perspective on life, would be the last person to break down the walls that Ari has built around himself. 

Mina tankar: Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja. Så jag kastar mig bara rakt in och försöker förklara varför jag älskar den så himla himla mycket. 

Egentligen så visste jag ingenting om den här boken innan jag började läsa. Jag köpte den någon gång för något år sedan för att den plötsligt dök upp och hyllades överallt, och för att den hade sjukt fint omslag (haha). Men jag är i efterhand så glad för att jag inte visste någonting om handlingen, för det är en sån bok som en liksom tjänar på att dyka in i pretty much i blindo. Dessutom är det så himla svårt att beskriva vad den handlar om utan att avslöja för mycket av själva meningen med den. 

Men kort sagt så kan jag säga såhär, att det handlar om två unga killar och deras liv. De är så olika som det nästan bara går men de blir ändå vänner och de lär varandra att leva. Den var väldigt långsam, men på ett bra sätt. Det fanns inte någon egentlig handling eller ett mål, utan det är som en inblick in i huvudet på en ledsen kille som försöker hitta sig själv. Och utförandet är så himla snyggt. Språket är känsligt på något sätt, så en på riktigt känner känslorna som karaktärerna känner. Antar att det också beror på att det är så relaterbart, alltså det är inga fantastiska saker som händer, de måste inte rädda världen eller lösa ett brott. De är bara två helt vanliga killar med sina helt vanliga familjer och det är så himla fint. 

En huvudsaklig del i den här boken är kärlek - kärlek i alla dess former. Jag tycker att den skildrar familjeförhållanden på ett så himla fint och naturligt sätt. Tycker ofta att föräldrar är lite halvkasst beskrivna i ungdomsböcker. Antingen så är de frånvarande, eller så är de underbara - nästan onaturligt. I Aristotle and Dante så hade båda familjerna sina mörker. De var alla väldigt olika, men de kompletterade varandra. De var oftast helt fantastiska och underbara, men de blev realistiska eftersom båda hade sina problem under ytan. 

Även om mycket med den här boken utstrålar ångest, sorg, depression, förvirring, etc., så är det inte någon tung bok att läsa. Jag hade lätt kunnat flyga igenom den på en dag eller två, men jag är glad att jag ändå gav den tid. För det är en sån bok som växer med varje sida en vänder och som fortsätter växa efter att en läst ut den. Det är helt enkelt en väldigt viktig bok med ett viktigt budskap och den är en sån som jag kommer tvinga på alla jag känner. 



Citat och sånt: 

  • "Words were different when they lived inside of you." s. 31
  • "My mother and father held hands. I wondered what that was like, to hold someone's hand. I bet you could sometimes find all of the mysteries of the universe in someone's hand." s. 140

tisdag 10 november 2015

Matilda av Roald Dahl

Sidantal: 241
Utgivningsår: 1992 (orig. 1988) 
Goodreads-snitt: 4.26

Köp den: Adlibris - CDON - Bokus
Handling: Matilda är känslig och snillrik, men herr och fru Vidrigsson behandlar henne som ohyra och inte som en dotter. Ohyra är något man får stå ut med, i alla fall tills man får tag i krypen och kan knäppa iväg dem dit pepparn växer...
Innan Matilda ens fyllt fem år har hon läst böcker av Dickens och Hemingway, Kipling och Steinbeck, och ändå tycker hennes föräldrar att hon bara är till besvär. Så Matilda beslutar sig för att hämnas...



Mina tankar: Detta är en sån där bok som jag tänkt läsa sedan för alltid, typ. Jag älskade filmen med samma namn när jag var liten och läste flera av Roald Dahls andra böcker i samma veva. Häxorna var en av hans böcker som jag älskade och läste flera gånger (den är seriöst ett tips även nu, sjukt rolig). Hur som helst så har det aldrig blivit av att jag läst Matilda, för jag har väl tänkt att jag ändå kan berättelsen utan och innan. Men när jag hittade den av en slump på bibblan så tänkte jag att det var för mycket öde för att låta bli.

Jag kan verkligen se vad det var som det lilla pre Harry Potter-jaget fastnade för med den här berättelsen, för det finns faktiskt en hel del likheter mellan dem. Matilda har en jobbig familjesituation där hon inte är omtyckt av sina föräldrar, hon är väldigt begåvad och älskar skolan, det finns också en liten gnutta magi med i handlingen.

Jag är verkligen himla glad att jag läste den nu. För även om jag gjorde det av främst nostalgiska skäl så insåg jag vilken himla bra bok det är. Den är rolig att läsa i vuxen ålder, för den är smart och inte sådär störigt moraliserande som vissa barnböcker kan vara. Men jag tänker också att jag hade älskat den som barn, på ett annat sätt. Rektorn är ju helt sjuk och även om en som vuxen fattar att det inte är helt realistiskt som hon håller på, så blir det roligt att läsa.

Älskade karaktärernas namn! Hade glömt av vad alla hette, så fnissade en del åt att rektorn heter Domderarsson och Matildas föräldrar heter Vidrigsson i efternamn. Den helt fantastiska och snälla läraren heter Honung. Det blir ju en (över-)tydlig markör för vilka karaktärer en ska hålla på, vilka som är onda och goda liksom. I vanliga fall brukar jag börja vrida mig lite när en bok visar sådana tendenser, men i Matilda så var det en del av charmen.


tisdag 3 november 2015

Månadsrapport: oktober

Lästa böcker under oktober: 
1. The Walking Dead, vol 1: Tills döden skiljer oss åt av Robert Kirkman
2. The Walking Dead, vol 2: På drift av Robert Kirkman
3. The Walking Dead, vol 3: I tryggt förvar av Robert Kirkman
4. Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit
5. Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe av Benjamin Alire Sáenz


Antal böcker: 2
Antal seriealbum: 3
Totalt antal sidor: 994 
På svenska: 4
På engelska: 1
Tegelstenar (500 sidor eller mer): -
Tunnisar (200 sidor eller mindre): 3
Omläsningar: -

Det var en ganska långsam månad, läsmässigt. Aristotle and Dante tog mig hela månaden att läsa, men jag tror att jag mer eller mindre omedvetet drog ut på den för att den verkligen var så himla fin och jag ville inte skynda mig igenom den. Är glad att jag tog mig tid med den! 

Nu läser jag Matilda av Roald Dahl. Älskade filmen när jag var liten och blev stammis på bibblan i princip bara på grund av den (till och med innan Harry Potters tid!!!, imagine that.). Har dock aldrig läst boken av någon anledning, så det är väl på tiden nu. Efter det vet jag faktiskt inte vad jag har lust att läsa. Vi får se vad det blir helt enkelt. 

NaNoWriMo! Är det någon av er som deltar i år? Det är tredje året för mig. Har aldrig som mål att lyckas vinna, för seriously? Kraftansträngning de luxe. MEN, en sak som gjorde mig så himla peppad var att när jag väl började skriva så kom jag på så himla mycket mer saker som jag behöver ha med. Jag har haft en idé ganska länge, men det har varit några viktiga nyckelpunkter som jag liksom inte vetat hur jag ska hantera. Men nu kom jag alltså på massa grejer, så det är peppigt! Hur som helst, vill ni lägga till mig som buddy heter jag FoolLikeYou där. 

lördag 31 oktober 2015

The Walking Dead, vol. 1 och 2 av Robert Kirkman


Författare: Robert Kirkman
Illustratör: Charlie Adlard och Cliff Rathburn
Köp vol 1: Adlibris - CDON - Bokus
Köp vol 2: Adlibris - CDON - Bokus

Handling: Första volymen börjar med att Rick Grimes vaknar upp i sjukhus efter att ha legat i koma, han är helt ensam. När han tar sig därifrån möter han levande döda överallt. Hans familj är försvunnen och han börjar på en riskfylld resa mot Atlanta där han hoppas kunna hitta dem.




Mina tankar: Så. Jag hade inte alls planerat att läsa de här seriealbumen, speciellt inte nu när tv-serien har börjat igen. Älskar tv-serien och ville inte blanda ihop det egentligen. Men så råkade jag få syn på nästan hela serien i en hylla på ett bibliotek jag jobbade på, och kunde inte hålla fingrarna i styr så jag lånade hem de tre första.

Jag hade hört att albumen skulle skilja sig väldigt mycket från tv-serien, när det gäller både story och karaktärer. I början tyckte jag dock det var nästan exakt som tv-serien, men redan i mitten och definitivt i slutet av första volymen så började det bli skillnader i händelseutveckling och vilka karaktärer som gör vad. Men för en gång skull tyckte jag faktiskt inte att det gjorde något och hoppas nästan att det ska fortsätta åt det hållet. Dels för att det skulle bli så himla repetitivt att läsa en story jag redan sett i detta ganska förkortade format, och dels för att - om jag ska vara helt ärlig - faktiskt tycker om tv-serien mer, och vill inte få den förstörd för mig genom att råka läsa någon framtida spoiler. Om de skiljer sig mycket åt så kan jag lättare se dem som "två olika berättelser". Låter det rimligt? JAA-DÅ!

Det jag gillar med så mycket med tv-serien är inte nödvändigtvis att det måste vara zombier med - det kunde egentligen ha varit vad som helst - utan det är att jag gillar att se hur olika människor reagerar på krissituationer, när livet vänds upp och ner, vad som händer då och hur de hanterar det. Hur de knyter nya starka band till främlingar som de aldrig hade träffat annars, hur vissa utnyttjar situationen till sin fördel och hur andra bara vill överleva. Det tar fram både det bästa och det värsta i människor.

Just den här aspekten med hantering av krissituationer saknade jag lite i första volymen. Visst, det märktes att folk var chockade, de gick från att inte förstå vad som hände till att förlora människor och lära sig att försvara sig själva. Men jag tycker inte att det speglades så mycket hur de egentligen kände. I andra volymen blev det däremot mycket bättre på den punkten! Utan att spoila kan jag nog säga att de fick nya bekantskaper och de hade delade åsikter om hur zombierna skulle hanteras. Det blev mycket djupare plötsligt, och det kom ställdes frågor om huruvida det är rätt att döda zombierna eller inte. För alltså, egentligen: de vet ju ingenting om dem. Det skulle kunna vara en sjukdom som går att bota.

Och så lite ytligt sådär, men jag hade verkligen tyckte om det mycket mer om det hade varit i färg! Nu har jag vant mig vid gråskalan, men i början tyckte jag att jag behövde titta så himla noga på varje ruta för att se vad som hände. Lite färg hade gjort det hela mycket roligare, alltså.

Så från en lite tveksam start till en mycket bättre fortsättning är jag faktiskt lite försiktigt optimistiskt till volym tre.

måndag 26 oktober 2015

Tankeläsaren av Kristin Cashore

Del i serie: De Utvalda #1 (orig. The Graceling Realm #1)
Författare: Kristin Cashore
Sidantal: 480
Utgivningsår: 2011 (orig. 2008) 
Goodreads-snitt: 4.10

Köp den: Adlibris - CDON - Bokus
Handling: Katsa var bara åtta år gammal när hon dödade en man för första gången. Tio år senare tvingas Katsa fortfarande hota och döda människor åt kungen. För hon är en av de sju kungadömenas särlingar - född med en särskild gåva som kungen har rätt att utnyttja. 

Katsa är slagkämpen som ingen kan besegra. Allt förändras när hon möter prins Po - han är mystisk, svårslagen i strid och har ögon som ser rakt igenom henne... Han förstår henne som ingen annan, men vad döljer han? En farofylld färd tar sin början och Katsa får uppleva sådant hon inte trodde var möjligt. Bottenlös ondska, trofast vänskap och en kärlek så stark att den skrämmer henne... 

Mina tankar: Det finns några saker med den här boken som jag tycker om. Den största orsaken är huvudpersonen, Katsa. Hon är en intressant karaktär och jag älskar att hon är en lite normbrytande tjej som respekterar sig själv och inte böjer sig för någon annan. Jag blev så glad vid ett tillfälle i boken när en tjej var farligt nära att utsättas för en våldtäkt och det problematiserades. Katsa reagerade emot det och som tur var tog det slut där, men Katsa funderade ändå vidare och bekymrade sig över att det kanske var slut för just den här tjejen och just det här tillfället, men att det alltid skulle komma andra tjejer och nya tillfällen. 

Tankeläsaren var väldigt enkelt skriven och berättad. Lite för enkelt, om jag ska vara helt ärlig. Inte bara i språket, det kan jag för all del stå ut med. Men det var bärande saker i storyn, till exempel mysteriet kring Katsas gåva. Helt plötsligt efter ett helt liv av att tro sig känna till allt om den kom hon på att det var något helt annat än vad hon alltid trott. Författaren nöjde sig liksom inte med att hinta om det och låta läsaren förstå och pussla ihop bitarna själv utan det förklarades mycket och det blev så övertydligt. 

Det var också lite tråkigt att fienden som de skulle bekämpa då var ren ondska personifierad, typ. Alltså nej, jag tycker inte det är kul längre med en kung som är sjukt ond och måste stoppas till varje pris. Det är så mycket mer intressant och komplicerat om det finns gott och ont på båda sidor, så att en som läsare får identifiera sig med delar av alla (eller i alla fall några) karaktärer. Men nu blev det liksom så att det var färdigt vem som var ond och vem som var god, och det är helt enkelt inte så kul att läsa om. 

Trots det var den absolut inte dålig, utan den var tvärt om riktigt medryckande och jag blev engagerad i Katsa och Po och deras uppdrag. Tråkigt att Katsa inte är huvudperson i de andra böckerna, eftersom det var mycket hon som gjorde att jag ville läsa vidare i Tankeläsaren. Men jag är ändå nyfiken på hur berättelsen fortsätter i uppföljarna så jag kommer absolut att läsa vidare. 



Böckerna i serien: 
1. Tankeläsaren
2. Monstrets dotter
3. Hemligheternas rike

onsdag 21 oktober 2015

Would You Rather-taggen

Jag blev taggad av Elvira att göra Would You Rather-taggen för evigheter sedan, och nu är det faktiskt dags att göra den också. Woop woop! 

Would you rather only read trilogies or only read stand-alones?
Jag måste nog säga bara stand-alones, faktiskt. Jag älskar trilogier om de är bra, för det är ju så klart underbart att få dyka in i världen och följa med på fler äventyr med karaktärer en redan lärt känna. Men är serien inte bra så gnager det lite i mig om jag inte läser färdigt den. Har dessutom läst så många bra stand-alones det senaste. Har en bok det så behövs det egentligen inget mer efter den. 

Would you rather read male or female authors?
Alltså. Jag har ingen aning? Försöker nog att läsa en jämn fördelning av kvinnliga och manliga författare, men har inte så jättestor koll på det där. Och ärligt talat spelar det väl ingen roll? Tycker det är viktigare med representationen av olika slags karaktärer istället, det är ju de som märks. 

Would you rather shop at Barnes and Nobles or Amazon?
Som typ alla andra så översätter jag denna frågan till fysisk butik eller nätbutik. Kan verkligen inte välja. Båda har sina fördelar. I de fysiska butikerna kan ytliga personer som jag själv gå runt och talla på böckerna innan ett köp. Däremot händer det ofta att de inte har alla delar av en serie, vilket är tråkigt. Nätbutikerna har inte det problemet på samma sätt. Det är dessutom oftast billigare än i fysisk butik och det har ju förstås också sin charm, haha. 

Would you rather books were made into TV-shows or movies?
Det beror helt på! Vissa passar som filmer. De skulle bara bli hemskt utdraget om alla böcker blev gjorda till TV-serier. Möjligtvis miniserier då kanske, med några få längre avsnitt. Medan vissa helt klart skulle göra sig som TV-serier framför filmer. Ja, jag tänker på Harry Potter. SÅ MYCKET information som hade kunnat komma fram och så många gånger som jag inte hade behövt pausa för att förklara ancient history från typ första filmen för att folk ska förstå vad som händer i sista...
#jagärintebitter #screwthemmovies #nerd

Would you rather be a professional author or reviewer?
Hahaha... *nervöst skratt* Får ångest av båda alternativen. Så här: jag älskar att skriva, men gör det mest för att jag gillar det. Bara tanken på att någonsin bli publicerad gör mig skräckslagen. Och att skriva professionella recensioner? Alltså, som att folk skulle läsa vad jag tycker om en bok och basera sina inköp på det? Och vadå... lita på mina ord? Hahaha... *nervöst skratt*
#nopressure 

Would you rather be a librarian or a bookseller?
Första frågan som var lätt att svara på! Jag är utbildad bibliotekarie så det är förstås det jag vill göra. :D Men det skulle väl för all del inte vara så farligt att jobba som bokförsäljare heller. Jag är inte den som är den. 

Would you rather read ebooks or physical books? 
Alltså, fysiska böcker varje dag i veckan! Jag är ingen e-boksmotståndare, absolut inte. Lever inte under en sten och det växer inte mossa på mitt huvud heller, för den delen. Det är bara så att jag råkar tycka om fysiska böcker och är fruktansvärt ytlig för jag älskar hur fina de är i min bokhylla. Första raka svaret ever.

Hörrni, med tanke på mina veliga svar i denna taggen skulle en nästan kunna gå på det om jag sa att mitt stjärntecken är våg. Men nej, jag är faktiskt vattuman. Så det så.

Och eftersom jag gjorde denna taggen typ ett århundrade efter alla andra så låter jag bli att tagga någon. Men har du inte gjort den och känner att du har lust, så gör det bara! :D 

måndag 19 oktober 2015

Jag är den som är den av Elin Lucassi

Författare/Illustratör: Elin Lucassi
Köp den: Adlibris - CDON - Bokus
Utgivningsår: 2015
Sidantal: 104

Jag gillade verkligen det här seriealbumet! Det mesta följer samma slags tema, normkritik och mycket feminism. Den har ett upplägg som jag gillar hos seriealbum, nämligen variation. Många delar är bara över en sida, medan vissa är något längre och sträcker sig över flera uppslag. På det sättet blir det aldrig tråkigt och jag vill bara ha meeeer. 

Jag är den som är den innehåller många bilder som på ett tvärt om-sätt belyser olika normer i samhället och liksom vränger ut och in på beteenden, som när kvinnor peppar osäkra män genom att berömma deras kroppar och höja deras självkänsla. Det är också kvinnor som tar männens ord i munnen och bokälskare som beter sig som fotbollshuliganer på stan. Jag tror att det jag uppskattade så mycket med den här var att angreppssättet Elin använder på alla dessa beteenden och hur hon belyser alla normer aldrig blir föreläsande. Det känns inte uppläxande, utan det är enbart kul. 

Det enda negativa med den här var att den var alldeles för kort, haha. Med sina ynka 104 sidor hade jag LÄTT kunnat sträckläsa den på en sittning, men jag tvingade mig själv att dela upp den på fyra. Så två dagar krigade jag mig till att få tillbringa med den här. 



Dålig stämning alltså. Det är en sak som jag personligen måste bli bättre på att bli kompis med. För dålig stämning efter att en sagt ifrån vid olika situationer kan aldrig vara fel. Det betyder bara att en har stått upp för något en tror på. Embrace the dålig stämning, allihopa. Till slut kanske folk börjar tänka efter innan de pratar, vilken drömvärld. :-))) 

Så nu har jag bara en sak kvar att säga: läs den! 



söndag 18 oktober 2015

En smakebit på søndag

Smakebit på søndag ordnas av den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och går ut på att en delar med sig av ett smakprov ur boken en läser för tillfället. Enda regeln är att undvika spoilers! :)

Veckans smakbit kommer från Benjamin Alire Sáenz Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe, sidan 244. 


"She smiled at me. "Dante's not the only one who missed you."
It was the most beautiful thing an adult who wasn't my mom or dad had ever said to me. And I knew that there was something about me that Mrs. Quintanta saw and loved. And even though I felt that it was a beautiful thing, I also felt it was a weight. Not that she meant it to be a weight. But love was always something heavy for me. Something I had to carry."


tisdag 6 oktober 2015

Lilla Berlin - Leva life av Ellen Ekman


Författare/Illustratör: Ellen Ekman
Köp den: Adlibris - CDON - Bokus
Utgivningsår: 2015
Sidantal: 160

Som vanligt med Lilla Berlin är det ämnen som kan beröra alla. Mycket feminism och normkritik, men också en del pricksäkra bilder som visar hur löjligt beroende en egentligen är av sociala medier.

Detta var det första av albumen jag läste, tidigare har jag bara läst Lilla Berlin när jag kommit över tidningen Metro. Så det var kul att jag nu lärde känna personerna i serierna lite bättre. Innan har jag inte tänkt på att det är samma återkommande personer som är med i serien.

En sak jag verkligen tyckte var skitkul som jag aldrig har lagt märke till innan är folket i bakgrunden, deras minspel är helt oslagbara. Till exempel den här personen vars hår börjar brinna i bakgrunden av en frisörsalong. Konversationen i serien hade ingenting med det att göra. Helt underbart.


Lilla Berlin är ju alltid Lilla Berlin, helt fantastiskt. Kritiskt, roligt och alltid rätt i tiden. Dock måste jag säga att albumet efter ett tag blev lite enformigt. Det var bara de vanliga stripparna på fyra bilder bilder i varje, med undantag av några som var lite längre. Hade bara formatet varit lite mer varierande så hade den nog fått full pott av mig. Men jag kommer absolut kolla in hennes andra album i samma serie.


söndag 4 oktober 2015

Månadsrapport: september

Lästa böcker under september:
1. Sjukdomen av Jonas Gardell
2. Britt-Marie var här av Fredrik Backman
3. Lilla Berlin - Leva life av Ellen Ekman
4. Jag är den som är den av Elin Lucassi
5. En värld av is och eld av George R.R. Martin
6. Harry Potter och Halvblodsprinsen av J.K. Rowling


Antal böcker: 4
Antal seriealbum: 2
Totalt antal sidor: 1903 
På svenska: 6
På engelska: -
Tegelstenar (500 sidor eller mer): 1
Tunnisar (200 sidor eller mindre): 2
Omläsningar: 1, Harry Potter!

Är så nöjd med allt jag läst under september. Det blev dock en ganska tung start där med Sjukdomen så när jag sprang på seriealbumen på biblioteket kände jag att det var perfekt för att ta mig vidare och lätta upp lite. De var riktigt bra, framför allt Jag är den som är den, så himla arg på ett härligt sätt. Och sjukt rolig. 

När jag läste slut Halvblodsprinsen så bara stirrade jag tomt i bokhyllan och visste verkligen inte vad jag skulle läsa här näst. Inte redo för sista boken än, så väntar nog någon vecka med det. Men till slut drog jag bara ut någon som jag velat läsa huur länge som helst men bara inte läst, nämligen Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe. Den fick så himla mycket fina recensioner där ett tag så blev nästan lite rädd. Men nu har jag inte sett någon om den på länge, så kände att tiden är inne för den nu. :) 

Har verkligen legat på latsidan med recensionerna det senaste. Så jag tänkte försöka ta tag i det och köra en spurt nu i slutet av året. Så ni vet vad det är som pågår om det dyker upp recensioner var och varannan dag här på böcker som jag läste för evigheter sedan... Inte för att jag känner att jag måste eller nåt, men jag STÖR mig på att ha ofärdiga grejer efter mig. Så ja. Det blir väl ett försök till lite mer liv här framöver i alla fall. 

tisdag 22 september 2015

The Name of the Wind av Patrick Rothfuss

Titel: The Name of the Wind
Serie: The Kingkiller Chronicle #1
Författare: Patrick Rothfuss
Sidantal: 662
Utgivningsår: 2008 (orig. 2007) 
Goodreads-snitt: 4.55

Köp den: Adlibris - CDON - Bokus

Handling: 'I have stolen princesses back from sleeping barrow kings. I burned down the town of Trebon. I have spent the night with Felurian and left with both my sanity and my life. I was expelled from the University at a younger age than most people are allowed in. I tread paths by moonlight that others fear to speak of during day. I have talked to Gods, loved women, and written songs that make the minstrels weep.
My name is Kvothe.
You may have heard of me'



Mina tankar: Detta var en sån bok som jag bara visste att jag skulle älska redan innan jag börjat läsa den. Vilket kan vara farligt om en förväntar sig för mycket. Men jag säger då det, den överträffade alla mina förväntningar! Redan på första sidan var jag fast och älskade sättet som Rothfuss skrev på. 

Måste prata om språket! Cause I'm telling you, det är helt fantastiskt. Han låter berättandet ta den tid som behövs och språket är, i brist på andra ord, poetiskt. En språknörd som jag själv bara måste stanna upp hela tiden och bara... rysa över alla vackra formuleringar. Det är liksom inte bara så att han berättar en historia, utan han vet exakt hur och när han ska berätta detaljer.  

Jag skulle nog säga att The Name of the Wind är fantasy som även kan läsas av folk som vanligtvis inte läser fantasy, mycket för att den är så pass lågmäld. Det är mer som en berättelse under en alternativt historisk period. Och hur som helst så är det inte (i alla fall inte så mycket i första boken) fantasyn som är i fokus. 

The Name of the Wind är en långsam bok, som sagt - Rothfuss tar sin tid när han berättar. Men det blir aldrig tråkig. Han hade mig i sitt grepp redan på första sidan där läsaren får möta Kvothe där han i nutid träffar en krönikör och börjar berättandet av sin livs historia. Jag älskar att han verkligen lägger en grund för berättelsen genom att berätta var han kommer i från, om sin familj och sin uppväxt för det visar sig bli väldigt viktigt för resten av berättelsen. 

Här får en också en bakgrund till Kvothes kärlek till musik och hans kunskapstörst. Jag upplever ofta i andra böcker att om det finns en sådan del, så sveps den ofta över väldigt snabbt och en får den viktigaste informationen. Men här tar det tid och jag kände det verkligen som att jag lärde känna Kvothe på djupet. Det är också denna grundliga redogörelse för hans uppväxt som gör att vissa händelser senare i boken verkligen berör mig. Det gör att jag bryr mig om vad som händer, istället för att bara rycka på axlarna så får jag typ ont i magen och undrar hur han mår. 

Jag tycker också mycket om när han kommer till universitetet och att följa när han kämpar sig till en plats i världen. På ett sätt är den här boken mer än bara fantasy, det är också en coming of age-berättelse. Fantasyelementet blir naturligtvis tydligare i denna delen av boken än det varit tidigare (även om det inte är mycket fantasy) och jag gillar verkligen hur det är uppbyggt. Det känns nytänkande och intressant. 

Någonting jag däremot inte tyckte var lika nytänkande var könsfördelningen på universitetets elever. Någon av Kvothes första dagar i skolan så kommer det fram att det går en kvinna på tio elever. EN KVINNA PÅ TIO ELEVER. Och när vi ändå är inne på ämnet. The girl of Kvothes dreams är vacker. Alltså ÖVERJORDISKT VACKER, DAMMIT! Det var tydligen viktigt att poängtera det, för Kvothe blev vid ett tillfälle i boken arg på sig själv för att han inte kunde beskriva hennes skönhet tillräckligt bra. 

Till en början blev jag bara irriterad på tjejen då, för ja ja ja, kan vi få gå vidare med historien nu eller? Men nej, hennes skönhet måste redogöras för in i minsta detalj först. Men sen när historien väl fortsatte så kom det ju fram att Denna var en helt awesome tjej. Hon är svår och egen, hon kan inte fångas eller hållas i styr. Hon lever för sig själv och ingen annan. Hon är så mycket mer än sitt utseende. Och jag älskar det, varför kunde inte det få vara det viktiga med henne? Men att ha med kvinnor som inte står i köket eller är vackra är väl att gå över gränsen till för mycket fantasy, antar jag. 

But to be fair, så är det ju faktiskt inte bara The Name of the Wind som är boven i det här dramat. Och den är inte extrem jämfört med andra böcker/serier på något sätt. Jag var bara tvungen att få det ur systemet. Så jag tänker inte döma denna boken på det här problemet individuellt. För bortsett från det så är faktiskt den här boken helt amazing! Alltså, jag får fortfarande rysningar när jag tänker på den för den är så HIMLA BRA. Nu vill jag liksom läsa om den för att på riktigt suga i mig det fina språket. Och jag har inte ens läst fortsättningen än. Vilket jag måste göra, typ NU. 

Och den som inte har läst The Name of the Wind ännu. Läs den nu. Helt enkelt. 



Citat och sånt

  • "Call a jack a jack. Call a spade a spade. But always call a whore a lady. Their lives are hard enough, and it never hurts to be polite." s. 55
  • "Power is okay, and stupidity is usually harmless. Power and stupidity together are dangerous." s. 104
  • "Bones mend. Regret stays with you forever." s. 168

Böckerna i serien
1. The Name of the Wind
2. The Wise Man's Fear
2.5 The Slow Regard of Silent Things
3. Doors of Stone (Ej utkommen!)

söndag 20 september 2015

Smakebit på søndag

Smakebit på søndag ordnas av den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och går ut på att en delar med sig av ett smakprov ur boken en läser för tillfället. Enda regeln är att undvika spoilers! :)

Veckans smakbit kommer från Fredrik Backmans Britt-Marie var här, sidan 22-23. Ja, äntligen läser jag den! Har längtat. 


"En gång kallade grannen Britt-Marie "gnällkärring" efter att Britt-Marie omtänksamt ringt på hos grannen och på förekommen anledning informerat om reglerna i husets allmänna tvättstuga. För fjärde gången. Britt-Marie tog mycket illa vid sig. Inte för "kärring"-delen, för den kan hon för all del stå ut med, men Britt-Marie "gnäller" faktiskt inte. Hon är omtänksam, det är skillnad. Det förklarade hon för grannen varje gång de träffades efter det, tills grannen efter några månader skrek: "Nu får du för helvete sluta älta det där!" Britt-Marie kränktes djupt, för hon är faktiskt inte en sån som ältar. "Är jag det? Tycket du att jag är en sån som ältar, Kent? Tycker du det? Ältar jag, Kent?" frågade hon Kent den kvällen. "Nänänä, för fan", mumlade Kent. "Det är ju det jag säger, precis det jag säger! Jag ältar minsann inte!" nickar Britt-Marie. Sedan låg hon vaken hela natten och var upprörd över att det gick runt människor i huset som fullständigt orättfärdigt tyckte Britt-Marie var en sån som ältade saker."

torsdag 17 september 2015

Nya böcker... igen

Ja, alltså. Det jag sa i det här inlägget höll jag inte så länge. En vecka för att vara exakt. Sen travade jag oskyldigt in på myrorna igen och "skulle bara kika lite i förbifarten". Hahaha... There's no such thing as bara kika lite.

Nå väl. Det var faktiskt bara tre böcker och de var livsnödvändiga!


Britt-Marie var här! Efter att ha sett ett ex av den på myrorna en gång som jag inte köpte för den var i sjukt dåligt skick så har jag nog haft den i baktankarna typ varje gång jag gått in där. OCH DENNA GÅNGEN FANNS DEN! Så fin, den ser inte ens läst ut. Lovar att jag drog en liten segerdans bland hyllorna när jag hittade den. Aaaahhh.

Niceville såg jag som film förra helgen och ÄLSKADE. Visste inte ens att den var baserad på en bok. Inser nu att den naturligtvis måste ha varit det, verkar ju inte finnas några bra filmer som inte är baserade på böcker? Var alltså tvungen att köpa den.

Mig äger ingen såg jag också som film, men typ förra året eller nåt. Visste inte om att denna var baserad på en bok heller, och ja: samma argument som för Niceville. Var tvungen att ha den för filmen var otroligt bra.

Nu tänker jag inte ens säga något om att det får räcka med bokköp på ett tag för jag är tydligen helt oförmögen att hindra mig själv. ;)

måndag 14 september 2015

Smakebit på søndag

Smakebit på søndag ordnas av den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och går ut på att en delar med sig av ett smakprov ur boken en läser för tillfället. Enda regeln är att undvika spoilers! :) 


Mitt smakprov kommer från Sjukdomen, som är andra boken i Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. Sidan 114-115. 
"De andas sålunda in skogen. De hör göken och Harald berättar om den gamla folktron att beroende på varifrån göken sjöng fick man veta sin framtid.
"Södergök är dödergök, västergök är bästergök, östergök är tröstegök och norrgök är sorggök", lär Harald Rasmus att rabbla. 

Rasmus ställer mängder med frågor om varför det är på det ena eller andra sättet med gökarna. Till slut måste Harald säga att det kanske bara är ett fånigt rim men på det örat lyssnar inte Rasmus. 
Och när han frågar varifrån just den här göken gol som de nyss hörde ljuger Harald för att inte uppröra den känslige sonen i onödan och säger att det var en västergök, trots att den hördes norrifrån och varslade om sorg. 
"Bästergök!" konstaterar Rasmus nöjd. 
"Exakt!" svarar Harald och låter saken bero."



Whoops, glömde tidsinställa inlägget, så postar den nu istället. 
Mvh // sengångare

lördag 5 september 2015

Hur jag tänker när jag betygsätter

När jag startade den här bloggen så hade jag ett betygssystem som gick från "gillar inte" till "älskar". Jag hade också små tillhörande illustrationer. T ex den här, som då stod för 3/5 stjärnor:
Jag tröttnade dock snabbt på detta system, det kändes helt enkelt inte så rättvisande och lite luddigt. I och med att jag börjat använda Goodreads mer frekvent så har det känts naturligt att övergå till deras femstjärniga skala även på bloggen.

Under den senaste tiden har jag alltså bara skrivit exempelvis 4/5 rakt upp och ner, med tillägget halva stjärnor. Ibland känner jag att en bok var riktigt bra, men att det inte räcker för full pott - då är det ju smidigt att kunna ge den fyra och en halv. Mer än fyra men inte en hel femma. Perfekt! Tyckte det började bli lite tråkigt att bara skriva ut det med siffror, så nu har jag fixat bilder av stjärnor för att illustrera betyget istället. Inte alls originellt, I know, men det ser roligare ut och känner mig nu så bekväm med denna betygsskala att jag inte vill byta till något annat.


Med det sagt vill jag även passa på att prata om hur jag tänker när jag betygsätter böckerna jag läst. För det mesta är det ganska lätt, jag får ganska tidigt en känsla för vad jag tycker om boken. Ibland blir jag förstås överraskad av slutet, eller en twist som lyfter boken och då kan den få lite högre betyg än det jag från början tänkte. I slutändan är det ändå helhetsintrycket som avgör vad det blir.

Jag tänker verkligen inte ge sken av att vara någon litteraturvetare av rang, utan det jag tar med mig när jag betygsätter böckerna är min upplevelse av dem. Vad min upplevelse av en bok blir beror så klart mycket på vad jag förväntar mig av den. Två totalt olika böcker kan få samma betyg, även om jag tycker att den ena håller högre kvalitet än den andra. Till exempel har jag gett både första delen i House of Night och Berättelsen om Pi fyra stjärnor. Detta betyder definitivt inte att jag tycker de är lika bra. Tvärt om. Berättelsen om Pi tycker jag var en väldigt kraftfull och tankeväckande roman om livet med tydliga filosofiska inslag. House of Night är lättsmällt underhållning.

Jag tänker såhär. När jag läser House of Night så gör jag det för att jag vill ha lättsmällt underhållning, och när jag betygsätter den så jämför jag den med andra böcker som läst för samma syfte. Det hade liksom inte varit rättvist att jämföra den med Berättelsen om Pi. Eftersom det är två totalt olika böcker.

Och så försöker jag så klart väga in vad jag tyckte om bland annat karaktärerna och hur de utvecklas, världsuppbyggnaden och berättarstil/-teknik.

Hur tänker ni när ni betygsätter böcker ni läst? :3

fredag 4 september 2015

Massa nya böcker

Jag går bananas på second hand-böcker, svårt att låta bli att köpa när de är så billiga och i så fint skick. VILL JU HA DEM. Men nu är bokhyllan så full att inte en enda bok till får plats, såatteeh... Får väl stapla dem på hög! :-)))

Let's get to business, shall we?

En man som heter Ove har jag ju redan läst och älskat, men det var mammas ex och jag ville verkligen ha den själv. Så när jag hittade den inbunden och fin så var det självklart att den fick följa med mig hem. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist köpte jag för att den var, well, ny och fin (mvh ytlig), men också för att jag hoppas att Låt den rätte komma in inte ska vara hans enda skitbra bok. Bitterfittan av Maria Sveland har jag velat läsa i evigheter, eftersom så många har nämnt den i sina sommarprat, bloggar och sånt. Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri är också en sån bok som jag velat läsa i evigheternas evighet.

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist köpte jag av samma anledning som Lilla stjärna, fast är nog ännu mer peppad på den här för den verkar så himla unik.

Bålberget av Therése Söderlind verkar otroligt intressant. Den är helt ny, hittade den i en rea på rea-hylla på Akademibokhandeln. Hoppas den är lika bra som den verkar.

Anne Franks dagbok har jag velat läsa since forever, men har aldrig riktigt kommit till skott. Nu för ett tag sedan såg jag den på Akademibokhandeln, men köpte den inte. Sen gick jag till myrorna och såg den igen, såg det som ett tecken och köpte den där. Blev otroligt mycket mer intresserad av att läsa den nu efter att jag läst Astrid Lindgrens krigsdagböcker som hon skrev under andra världskriget, så får väl ta tag i Anne Franks också nu då, för att fortsätta på temat lite.
Röde Orm har pappa tjatat på mig om att läsa sedan jag var liten. Försökte någon gång i mellanstadiet, men det var för svårt språk för mig då, de är ju väldigt gammaldags skrivna. Ville inte ha hans gamla utgåvor heller när han rensade i bokhyllan nyligen, för de föll liksom isär pga skitgamla. Men inte så långt efter hittade jag den här fina utgåvan med båda böckerna i en, så då slog jag till.

Sist men absolut inte minst, En värld av is och eld! Shit pomfritt, jag är SÅ OTROLIGT peppad över den här! Min bror köpte den till mig bara helt apropå ingenting, för han tyckte jag skulle ha den. Rätt go bror jag har, alltså. ♥ Har redan börjat läsa i den och jag piper över varenda sida för den är så himla, himla vacker! Sidorna ser ut som gammalt pergament och illustrationerna är så fina.

Så, det var alla bokköp för den här gången. Nu får det nog minsann dröja ett tag till nästa. Tills dess får jag väl roa mig med att ställa upp en ny bokhylla och, så klart - LÄSA.

torsdag 3 september 2015

Månadsrapport: augusti

Läst under augusti: 
1. Tankeläsaren av Kristin Cashore
2. Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran
3. Harry Potter och Fenixorden av J.K. Rowling
4. Krigsdagböcker 1939-1945 av Astrid Lindgren


Antal böcker: 4
Antal seriealbum: -
Totalt antal sidor: 2166 
På svenska: 4
På engelska: -
Tegelstenar (500 sidor eller mer): 1
Tunnisar (200 sidor eller mindre): -
Omläsningar: 1, Harry Potter!

Nämen, hej! Det var ett tag sen nu. Not gonna lie, har faktiskt inte haft lust att blogga på ett tag så jag tog lite oplanerad semester. Det behövdes väl ändå kanske, har pluggat asmycket inför sista tentan jag hade i slutet av augusti. Och vet ni, jag KLARADE DEN! Vilket betyder att jag kan ansöka om examen!!! (Så fort skolan får tummen ur och ändrar så att den kursen är avslutad...) :D :D *segertjut* 

Nu har jag precis kommit in i vikariebanken också, så att jag kan jobba som vikarie på alla bibliotek i kommunen när det behövs. Och så söker jag andra jobb, för orkar inte sitta och vänta på att bli bokad hela dagarna, måste ha något annat jobb också känner jag, haha. 

På läsfronten så är jag väldigt nöjd med hur mycket det blev under denna månaden ändå. Inga direkta femmor (förutom Harry Potter, det är alltid femmor), men tyckte ändå om alla jag läste. 

Angående bloggen så är jag sjukt peppad på att komma igång nu igen, har massa recensioner och andra inlägg planerade, så det kommer snart bli lite liv i luckan igen.