torsdag 19 mars 2015

"Jonathan Strange och Mr Norrell" av Susanna Clarke

Titel: Jonathan Strange och Mr Norrell
Författare: Susanna Clarke
Översättare: Jimmy Hofsö
Sidantal: 772
Utgivningsår: 2005 
Goodreads-snitt: 3.75
Mitt betyg: 3.0

Köp den: Adlibris - CDON - Bokus 

Handling: I gamla tiders England var den störste magikern av alla the Raven King, ett människobarn som växte upp bland älvor. Nu är det början av 1800-talet och engelsmännen tror inte längre på gamla legender. Då uppenbarar sig den mystiske Mr Norrell och nyheten om magins återkomst sprider sig. Han övertalas att hjälpa regeringen i kriget mot Napoleon och åker till London. Där möter han den unge, begåvade Jonathan Strange och tillsammans ger dig sig ut i kriget. Men snart hotar Stranges strävan att återuppväcka gammal magi att förgöra inte bara vänskapen med Mr Norrell, utan också allt som han håller kärt. 

Mina tankar: Det som jag först blev lockad av går snabbt att beskriva så här: magiker som hjälper till i ett vanligt mänskligt krig i England under 1800-talet. Aahh, you had me at hello, liksom. Tyvärr räckte det inte riktigt ända fram, för mig. Det var egentligen inte tjockleken som gjorde det, jag har inga problem med tegelstenar, det var snarare att den var så fruktansvärt seeeeg och torrt skriven. Den utspelade sig under ganska lång tid, typ tio år. Det i kombination med att det verkligen inte var mycket action gjorde att det ibland kändes som att det knappt hände någonting alls. 

Och ändå var det något som drev mig till att vilja läsa vidare. Mer än min vanliga envishet för att avsluta allt jag påbörjat. Jag har tänkt, och jag tror faktiskt det är magin som gjorde det. De magiska grejerna som hände med några människor var så himla skumma, så jag ville helt enkelt veta hur det skulle sluta för dem. 

Magin då alltså, den var väldigt diffus. På ett sätt verkade det väldigt enkelt, för de praktiserande magikerna var det bara att läsa en formel ur en bok och så hände saker. Men samtidigt så var det som att de aldrig blev fullärda och de var liksom bara två stycken stora magiker i England. Det verkade liksom inte finnas några klara "regler" för hur magin fungerade. I början av boken kunde i princip vem som helst kalla sig magiker, men det enda de egentligen kunde skryta med var att de var belästa inom ämnet. Det var bara mossiga gamla gubbar som isolerade sig på sina dammiga privata bibliotek. Tills Mr Norrell dök upp och bevisade att en faktiskt kan vara en praktiserande magiker. 

Och gubbar! Vi måste prata om gubbar! (Tydligen.) För det var fullt av dem, överallt. Gaaah, det jag vill ha sagt är att den här boken bara var så fruktansvärt gubbig. Jag hade väl inte förväntat mig något annat egentligen med tanke på att den utspelar sig under 1800-talet och kvinnor var väl mest som små prydnader på den tiden, men ÄNDÅ! Fick lite panik ibland för att den var så... ja, gubbig helt enkelt. De få kvinnorna som fanns med var bara bikaraktärer, förutom en som hade en liten roll (mest på grund av vad som hände henne på grund av en magiker). Jag tycker dock det var hennes del som var den mest intressanta. 

Värt att nämnas är också hur himla mycket jobb författaren har gjort med bakgrundsinformation. Bara det är är värt en applåd, faktiskt! Oh my. All of them fotnoter. Några sträckte sig över en sida och över på nästa, så en fick bläddra tillbaka för att fortsätta i själva berättelsen, haha. Såg kanske inte riktigt meningen med alla, men vissa var väldigt intressanta. 

Ja, alltså. Jag hade verkligen en del problem med den här boken. Men ändå kan jag inte riktigt släppa den. Det var trots allt någonting med den jag tyckte om, även om det är svårt att riktigt sätta fingret på vad det var. 

Citat och sånt: 
  • "Kan en magiker döda en man medelst magi?" frågade lord Wellington Strange.
    Strange såg fundersam ut. Det var som om han inte gillade att få frågan. "En magiker kan nog göra det", medgav han, "men en gentleman skulle aldrig ta sig för något sådant."
    s. 306
  • "... En upptäcktsresande kan inte stanna hemma och studera kartor som andra har ritat. En magiker kan inte öka på sina kunskaper enbart genom att läsa sådant som andra har skrivit. Det står fullständigt klart att jag och Norrell förr eller senare måste bege oss bortom böckernas värld!" s. 396

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar