onsdag 18 november 2015

"Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe" av Benjamin Alire Sáenz

Sidantal: 359
Utgivningsår: 2012 
Goodreads-snitt: 4.32

Köp den: Adlibris - Bokus

Handling: Dante can swim. Ari can't. Dante is articulate and self-assured. Ari has a hard time with words and suffers from self-doubt. Dante gets lost in poetry and art. Ari gets lost in thoughts of his older brother who is in prison. Dante is fair skinned. Ari's features are much darker. It seems that a boy like Dante, with his open and unique perspective on life, would be the last person to break down the walls that Ari has built around himself. 

Mina tankar: Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja. Så jag kastar mig bara rakt in och försöker förklara varför jag älskar den så himla himla mycket. 

Egentligen så visste jag ingenting om den här boken innan jag började läsa. Jag köpte den någon gång för något år sedan för att den plötsligt dök upp och hyllades överallt, och för att den hade sjukt fint omslag (haha). Men jag är i efterhand så glad för att jag inte visste någonting om handlingen, för det är en sån bok som en liksom tjänar på att dyka in i pretty much i blindo. Dessutom är det så himla svårt att beskriva vad den handlar om utan att avslöja för mycket av själva meningen med den. 

Men kort sagt så kan jag säga såhär, att det handlar om två unga killar och deras liv. De är så olika som det nästan bara går men de blir ändå vänner och de lär varandra att leva. Den var väldigt långsam, men på ett bra sätt. Det fanns inte någon egentlig handling eller ett mål, utan det är som en inblick in i huvudet på en ledsen kille som försöker hitta sig själv. Och utförandet är så himla snyggt. Språket är känsligt på något sätt, så en på riktigt känner känslorna som karaktärerna känner. Antar att det också beror på att det är så relaterbart, alltså det är inga fantastiska saker som händer, de måste inte rädda världen eller lösa ett brott. De är bara två helt vanliga killar med sina helt vanliga familjer och det är så himla fint. 

En huvudsaklig del i den här boken är kärlek - kärlek i alla dess former. Jag tycker att den skildrar familjeförhållanden på ett så himla fint och naturligt sätt. Tycker ofta att föräldrar är lite halvkasst beskrivna i ungdomsböcker. Antingen så är de frånvarande, eller så är de underbara - nästan onaturligt. I Aristotle and Dante så hade båda familjerna sina mörker. De var alla väldigt olika, men de kompletterade varandra. De var oftast helt fantastiska och underbara, men de blev realistiska eftersom båda hade sina problem under ytan. 

Även om mycket med den här boken utstrålar ångest, sorg, depression, förvirring, etc., så är det inte någon tung bok att läsa. Jag hade lätt kunnat flyga igenom den på en dag eller två, men jag är glad att jag ändå gav den tid. För det är en sån bok som växer med varje sida en vänder och som fortsätter växa efter att en läst ut den. Det är helt enkelt en väldigt viktig bok med ett viktigt budskap och den är en sån som jag kommer tvinga på alla jag känner. 



Citat och sånt: 

  • "Words were different when they lived inside of you." s. 31
  • "My mother and father held hands. I wondered what that was like, to hold someone's hand. I bet you could sometimes find all of the mysteries of the universe in someone's hand." s. 140

2 kommentarer: