lördag 25 juli 2015

"Trollkarlen från Oz" av L. Frank Baum

Titel: Trollkarlen från Oz
Originaltitel: The Wonderful Wizard of Oz
Författare: L. Frank Baum
Illustratör: Robert Ingpen

Översättare: Christina Westman
Sidantal: 192
Utgivningsår: 2011 (orig. 1900) 
Goodreads-snitt: 3.96
Mitt betyg: 2.5

Köp den: Adlibris - CDON - Bokus



Handling: När Dorothy omtöcknad ser sig omkring i det nya landet hon kommit till, är hon rädd att hon aldrig ska få se sina kära, tant Em och farbror Henry, igen. Med sin lilla hund Toto beger hon sig ut på vägen av gula tegelstenar mot Smaragdstaden för att be den store trollkarlen Oz om hjälp att komma hem. På vägen träffar hon Fågelskrämman, Plåtman och Fega Lejonet. 

Mina tankar: Jag vet inte hur det är möjligt, men jag visste verkligen ingenting om den här berättelsen innan jag läste den. Har inte sett den som film, teater, eller fått läst för mig när jag var liten. Det enda jag hade en vag aning om var att det skulle finnas en plåtman med i berättelsen, men inget annat. Så med det sagt säger jag förlåt i förväg om jag säger något jättekonstigt som en borde veta men inte har fattat. And also, det blir nog en ganska spoilerig recension, för jag har en känsla av att alla andra redan är bekanta med berättelsen. 

För att vara ärlig tyckte jag början var skittråkig. De bara gick och gick och gick. Hittade nya vänner på vägen, och sen gick de lite mer. Egentligen hade det väl kanske inte gjort så mycket om det bara hade funnits lite mer beskrivningar av jag vet inte, omgivningen? Deras tankar? I Sagan om Ringen går de ju också bara under stora delar av böckerna, men det är ändå aldrig tråkigt. Men okej, det är en barnbok, så jag fattar att den inte svävade ut så himla mycket därför. 

Detta gjorde att jag tyckte den var otroligt seg att ta sig igenom, trots att det inte var alls mycket text. Jag tror faktiskt inte jag hade lyckats ta mig igenom den om det inte hade varit för illustrationerna, de vägde upp helhetsintrycket väldigt mycket. Det är samma person som illustrerat Den hemliga trädgården (som jag älskade!) och tydligen många fler klassiker. Det skulle vara kul att kolla in dem också. 

Det jag ändå tyckte om med boken är det fantasifulla med Plåtman, Fågelskrämman och Fega Lejonet. Den har ju en fin moral, med hela den där grejen om vad som är viktigast - hjärta, hjärna eller mod? Och att ingen av dem trodde sig ha det de ville ha, men när det uppstod situationer där egenskaperna behövdes så hade de ändå det som krävdes, utan att de visste om det. Jag gillade också att Dorothy var en såpass stark karaktär och att hon hela vägen visste vad hon ville och fick det gjort. Jag var rädd att hon mot slutet skulle komma fram till att hon ville stanna. 

Att jag bara gav den en tvåa i betyg innebär absolut inte att det var en dålig bok, den var bara inte så fantastisk som jag trodde att den skulle vara med tanke på att det är en klassiker. Jag gillade ju alltså de viktiga bitarna av berättelsen, det är bara det att det inte räckte för att få mig att hålla intresset uppe. Hur som helst så är jag glad att jag äntligen har läst den, det känns ändå som en viktig berättelse att känna till eftersom det finns referenser från den typ överallt. 

Smakprov av illustrationerna: 


Citat och sånt: 

  • " 'Men jag kommer ändå att be om hjärna istället för hjärta', sa Fågelskrämman. 'För en dumbom skulle inte veta vad han skulle göra med ett hjärta ifall han hade ett.'
    'Jag tar hjärtat', svarade Plåtman. 'För man blir inte lycklig av en hjärna, och lycka är det bästa ting i världen.' " s. 51

tisdag 21 juli 2015

Har plundrat mina föräldrars bokhylla

Mamma och pappa ska renovera i vardagsrummet. Det innebär att de bland annat ska slänga ut tv-hyllan som har några hyllplan med böcker över sig (why, WHY must you do that!?). Tydligen tycker de bara att de tar upp onödig plats efter att de blivit lästa... Alltså, är de ens mina biologiska föräldrar? Hur som helst så plundrade jag hyllorna och hittade många jag ville ha, hälften av dem var såna som jag köpt till dem i julklapp och födelsedagar, också alltså med stor sannolikhet själv är intresserad av. Success!

Jag har länkat till alla böckernas goodreads-sidor, så klicka bara på titeln om ni vill läsa mer om dem.

Liftarens guide till galaxen pep jag i och för sig lite extra över, för hade ingen aning om att de hade den.
Sibirisk uppfostran köpte jag nog till pappa när vi båda var i en Sons of Anarchy period. Den låter riktigt intressant.
Konsten att vara kvinna har jag velat läsa länge. Det var mamma som läste den, fast jag tycker nog pappa hade behövt läsa den mer. ;) Kommer nog läsa den ganska snart!
New Delhi-Borås köpte jag till pappa någon gång, för han tycker om Indien och vi är Boråsare. Han gillade den mycket, så det ska bli kul att läsa den själv också. :)
Den hemlige kocken vet jag inte riktigt om jag kommer våga läsa haha, men kommer nog göra det ändå så småningom. Tycker det är viktigt att vara medveten om vad en stoppar i sig.

Adjö det ljuva livet kan ju vara ganska intressant, så tog den också i bara farten, haha.
Minnen av John Lennon verkar helt klart intressant, även om det bara är folks minnen av honom. Men det kan ju vara fint.
The Dirt har jag faktiskt redan börjat läsa någon gång, vet inte varför jag slutade. Men ska absolut börja om någon gång snart!
Bruce Dickinson måste jag ju så klart också läsa.
Sharon Osbourne måste jag absolut läsa! Har läst Ozzys bok två gånger (den är freakin hillarious!), så blir kul att läsa om honom genom Sharons synvinkel, liksom.

lördag 18 juli 2015

"Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist

Titel: Låt den rätte komma in
Författare: John Ajvide Lindqvist
Sidantal: 414
Utgivningsår: 2004
Goodreads-snitt: 4.06
Mitt betyg: 5.0
Köp den: Adlibris - CDON - Bokus
Handling: När det ofattbara kommer till Blackeberg senhösten 1981 är det först ingen som märker något. Men när kroppen av en tonårig pojke, tömd på blod, hittas i närliggande Vällingby börjar rykten om ritualmord sprida sig, inte minst på löpsedlarna. Ännu anar ingen vad det verkligen är fråga om. Tolvårige Oskar hoppas för sin del att det änligen är hämnden som kommit. Hämnden för allt det han utsätts för i skolan, dag efter dag. Oskar fascineras av mordet, men det är inte det viktigaste som händer i hans liv. Det har flyttat in en ny tjej i porten bredvid. En tjej som aldrig har sett Rubiks kub förut, men ändå kan lösa den. Dom blir vänner. Dom blir något mer. Men det är något som är fel med henne. Något som inte stämmer. Och hon kommer bara ut på natten...

Mina tankar: Det jag direkt fastnade för med Låt den rätte komma in var stämningen. Det är verkligen helt otroligt hur författaren har lyckats skapa en sådan obehaglig stämning så genomgående från början till slut på ett sätt att det känns som att en som läsare själv är där. Det är en krypande och tung stämning som genomsyrar hela berättelsen och det märks i varje karaktär och över hela platsen den utspelar sig på. Jag läste att herr Ajvide Lindqvist är uppvuxen i Blackeberg, där boken utspelar sig, och jag tror att det bidragit till känslan av närvaro i texten. Well, det och att han är en fantastisk författare, så klart. 

Låt den rätte komma in är en bok som en kan läsa även om en inte är så intresserad av vampyrer, för ärligt talat så handlar den om så mycket mer än så. Jag kan inte säga att det är en skräckhistoria i den bemärkelsen som en först kanske tror när en läser baksidan. Det är aldrig sådan där "hoppa fram bakom dörr"-skräck, utan det är den ständigt närvarande krypande känslan jag skrev om förut. Det är också en historia om djupt förstörda människor, mobbning, ensamhet, alkohol/droger och ett och annat pervo [HÅKAN, herregud vad jag mådde illa framåt slutet...]. Det är också en bok om kärlek, att överleva och hitta sin plats i en kall hård värld. 

Förutom stämningen (haha, jag kan inte tjata nog om den tydligen) så är det också några riktigt bra skrivna karaktärer. Oskar till exempel, bokens huvudperson, blir mobbad i skolan. Det var så himla bra skrivet, vad det gjorde med honom som person och hur det påverkade hans tankegångar många gånger. Han kändes som en verklig person. 

För övrigt tycker jag att det ur ett genusperspektiv var väldigt intressant att det var tjejen som var "monstret" och killen som behövde hjälp. Jag har så många gånger tänkt på hur det skulle se ut om rollerna var ombytta i exempelvis Twilight. Helt sjukt weird, va? Och helt sjukt att det känns så weird! Nu är det ändå inte så enkelt i Låt den rätte komma in, Eli säger ju själv (liten spoiler) [att hon inte är en tjej]. Även detta porträtterades väl tycker jag. Anledningen till att jag ändå tänker på hen som det är väl för att Oskar gör det. Men en får sig ändå en tankeställare, bara för att en ser ur som något behöver inte betyda att en är det. 

I could go on forever, men ska sluta här. Fattar inte att jag inte läst den tidigare! Så nu ska jag leka boss och säga: har du inte läst den än, gör det!

onsdag 8 juli 2015

"The Fault in Our Stars" av John Green

Titel: The Fault in Our Stars 
Författare: John Green
Sidantal: 318
Utgivningsår: 2012
Goodreads-snitt: 4.37
Mitt betyg: 5.0
Köp den: Adlibris - CDON - Bokus

Handling: Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to be completely rewritten.

Mina tankar: Jaha, då var det alltså min tur att vrida om hjärtat några varv med den här boken då. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle reagera så starkt som jag gjorde, eftersom jag sett filmen två gånger (andra gången undrade jag varför jag utsatte mig för det igen, trodde jag var lite smartare än så), men tydligen var det fullt möjligt. Vart ungefär 100 % emotionellt förstörd från mitten av boken ända till slutet. KUNDE verkligen inte sluta läsa och sträckläste halva boken på en kväll. 


Så, vad är det egentligen som gör den här boken så himla bra då? Alltså helt seriöst, det känns orimligt att jag ska bli så himla förstörd av den. Jag har inte ens förlorat någon nära i cancer, så jag kan inte direkt relatera. Kan bara sluta mig till att John Green har lyckats skapa helt underbara karaktärer. Jag ÄLSKAR dem, och deras humor. Deras konversationer är bara så fantastiska och roliga. De är så himla smarta båda två! 

Bortsett från Hazel och Augustus finns det fler karaktärer jag fastnade för, bland annat Isaac. Jag menar, hur kan en inte tycka om honom? Hazels föräldrar är också riktigt roliga och bra. 

Det är inte bara karaktärerna som är underbara utan jag fastnade även för John Greens språk. Det var träffsäkra formuleringar på ett lekfullt sätt, samtidigt som det aldrig släppte taget om allvaret. 

Jag verkar vara bland de sista att läsa den här boken, men om det fortfarande finns någon där ute som lever i lycklig ovisshet om vad som händer här så rekommenderar jag er verkligen att läsa den. 

Citat och sånt: 

  • "'Okay,' he said after forever. 'Maybe okay will be our always.'
    'Okay.' I said." s. 73
  • "I'm like. Like. I'm like a grenade, Mom. I'm a grenade and at some point I'm going to blow up and I would like to minimize the casulaties, okay?" s. 99
  • "As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once." s. 125
  • "Oh, I wouldn't mind Hazel Grace. It would be a privilege to have my heart broken by you." s. 176

torsdag 2 juli 2015

Månadsrapport: juni

Lästa böcker under juni:
1. Harry Potter och De vises sten av J.K. Rowling
2. Harry Potter och Hemligheternas kammare av J.K. Rowling
3. Saga, Vol. 1 av Brian K. Vaughan (+Fiona Staples)
4. Saga, Vol. 2 av Brian K. Vaughan (+Fiona Staples)
5. Harry Potter och Fången från Azkaban av J.K. Rowling
6. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
7. The Fault in Our Stars av John Green


Antal böcker: 5
Antal seriealbum: 2
Totalt antal sidor: 2389
På svenska: 4
På engelska: 3
Tegelstenar (500 sidor eller mer): 1
Tunnisar (200 sidor eller mindre): 2
Omläsningar: 3, Harry Potter!

Alltså, ja. Jag var nog heelt utsvulten på läsning för detta blev den månaden jag läst mest antal sidor sedan jag började bokblogga tror jag. Vet inte riktigt hur det var 2013, men under 2014 läst jag i alla fall inte över 2000 sidor mer än en gång. 

Älskade typ varenda bok jag läste under juni. Okej, Harry Potter var ett säkert kort, jag menar Harry Potter är alltid som att komma hem. Men seriealbumen Saga var ju riktigt bra och perfekt för att ta sig igenom fort och lätt. Både Låt den rätte komma in och The Fault in Our Stars blev två nya favoritböcker. SÅ sjukt bra båda två, på olika sätt. 

Eftersom jag redan sett filmatiseringen av The Fault in Our Stars (två gånger till och med) så blev jag lite förvånad att jag ändå kunde bli så totalt och hundraprocentigt mentalt förstörd av den. Herregud. Läst ut andra hälften av den på en kväll och kunde vid några tillfällen knappt inte ens hålla i boken pga var tvungen att rulla runt och vagga mig själv som ett barn. Hahaha... åh. 

Nu är jag i Harry Potter-världen igen, påbörjade precis Flammande bägaren. Det är nog den och Halvblodsprinsen jag sett mest fram emot den här gången. 

På bloggfronten har det varit lite halvdött kanske. Men ska bättra mig. Nu har jag i alla fall lugnat ner mig efter kandidatstressen och sådär. Den är godkänd! Nu är jag bara 8 hp från min examen, varav 5,5 av dem bara är en komplettering. UNDERBART.