tisdag 22 september 2015

The Name of the Wind av Patrick Rothfuss

Titel: The Name of the Wind
Serie: The Kingkiller Chronicle #1
Författare: Patrick Rothfuss
Sidantal: 662
Utgivningsår: 2008 (orig. 2007) 
Goodreads-snitt: 4.55

Köp den: Adlibris - CDON - Bokus

Handling: 'I have stolen princesses back from sleeping barrow kings. I burned down the town of Trebon. I have spent the night with Felurian and left with both my sanity and my life. I was expelled from the University at a younger age than most people are allowed in. I tread paths by moonlight that others fear to speak of during day. I have talked to Gods, loved women, and written songs that make the minstrels weep.
My name is Kvothe.
You may have heard of me'



Mina tankar: Detta var en sån bok som jag bara visste att jag skulle älska redan innan jag börjat läsa den. Vilket kan vara farligt om en förväntar sig för mycket. Men jag säger då det, den överträffade alla mina förväntningar! Redan på första sidan var jag fast och älskade sättet som Rothfuss skrev på. 

Måste prata om språket! Cause I'm telling you, det är helt fantastiskt. Han låter berättandet ta den tid som behövs och språket är, i brist på andra ord, poetiskt. En språknörd som jag själv bara måste stanna upp hela tiden och bara... rysa över alla vackra formuleringar. Det är liksom inte bara så att han berättar en historia, utan han vet exakt hur och när han ska berätta detaljer.  

Jag skulle nog säga att The Name of the Wind är fantasy som även kan läsas av folk som vanligtvis inte läser fantasy, mycket för att den är så pass lågmäld. Det är mer som en berättelse under en alternativt historisk period. Och hur som helst så är det inte (i alla fall inte så mycket i första boken) fantasyn som är i fokus. 

The Name of the Wind är en långsam bok, som sagt - Rothfuss tar sin tid när han berättar. Men det blir aldrig tråkig. Han hade mig i sitt grepp redan på första sidan där läsaren får möta Kvothe där han i nutid träffar en krönikör och börjar berättandet av sin livs historia. Jag älskar att han verkligen lägger en grund för berättelsen genom att berätta var han kommer i från, om sin familj och sin uppväxt för det visar sig bli väldigt viktigt för resten av berättelsen. 

Här får en också en bakgrund till Kvothes kärlek till musik och hans kunskapstörst. Jag upplever ofta i andra böcker att om det finns en sådan del, så sveps den ofta över väldigt snabbt och en får den viktigaste informationen. Men här tar det tid och jag kände det verkligen som att jag lärde känna Kvothe på djupet. Det är också denna grundliga redogörelse för hans uppväxt som gör att vissa händelser senare i boken verkligen berör mig. Det gör att jag bryr mig om vad som händer, istället för att bara rycka på axlarna så får jag typ ont i magen och undrar hur han mår. 

Jag tycker också mycket om när han kommer till universitetet och att följa när han kämpar sig till en plats i världen. På ett sätt är den här boken mer än bara fantasy, det är också en coming of age-berättelse. Fantasyelementet blir naturligtvis tydligare i denna delen av boken än det varit tidigare (även om det inte är mycket fantasy) och jag gillar verkligen hur det är uppbyggt. Det känns nytänkande och intressant. 

Någonting jag däremot inte tyckte var lika nytänkande var könsfördelningen på universitetets elever. Någon av Kvothes första dagar i skolan så kommer det fram att det går en kvinna på tio elever. EN KVINNA PÅ TIO ELEVER. Och när vi ändå är inne på ämnet. The girl of Kvothes dreams är vacker. Alltså ÖVERJORDISKT VACKER, DAMMIT! Det var tydligen viktigt att poängtera det, för Kvothe blev vid ett tillfälle i boken arg på sig själv för att han inte kunde beskriva hennes skönhet tillräckligt bra. 

Till en början blev jag bara irriterad på tjejen då, för ja ja ja, kan vi få gå vidare med historien nu eller? Men nej, hennes skönhet måste redogöras för in i minsta detalj först. Men sen när historien väl fortsatte så kom det ju fram att Denna var en helt awesome tjej. Hon är svår och egen, hon kan inte fångas eller hållas i styr. Hon lever för sig själv och ingen annan. Hon är så mycket mer än sitt utseende. Och jag älskar det, varför kunde inte det få vara det viktiga med henne? Men att ha med kvinnor som inte står i köket eller är vackra är väl att gå över gränsen till för mycket fantasy, antar jag. 

But to be fair, så är det ju faktiskt inte bara The Name of the Wind som är boven i det här dramat. Och den är inte extrem jämfört med andra böcker/serier på något sätt. Jag var bara tvungen att få det ur systemet. Så jag tänker inte döma denna boken på det här problemet individuellt. För bortsett från det så är faktiskt den här boken helt amazing! Alltså, jag får fortfarande rysningar när jag tänker på den för den är så HIMLA BRA. Nu vill jag liksom läsa om den för att på riktigt suga i mig det fina språket. Och jag har inte ens läst fortsättningen än. Vilket jag måste göra, typ NU. 

Och den som inte har läst The Name of the Wind ännu. Läs den nu. Helt enkelt. 



Citat och sånt

  • "Call a jack a jack. Call a spade a spade. But always call a whore a lady. Their lives are hard enough, and it never hurts to be polite." s. 55
  • "Power is okay, and stupidity is usually harmless. Power and stupidity together are dangerous." s. 104
  • "Bones mend. Regret stays with you forever." s. 168

Böckerna i serien
1. The Name of the Wind
2. The Wise Man's Fear
2.5 The Slow Regard of Silent Things
3. Doors of Stone (Ej utkommen!)

söndag 20 september 2015

Smakebit på søndag

Smakebit på søndag ordnas av den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och går ut på att en delar med sig av ett smakprov ur boken en läser för tillfället. Enda regeln är att undvika spoilers! :)

Veckans smakbit kommer från Fredrik Backmans Britt-Marie var här, sidan 22-23. Ja, äntligen läser jag den! Har längtat. 


"En gång kallade grannen Britt-Marie "gnällkärring" efter att Britt-Marie omtänksamt ringt på hos grannen och på förekommen anledning informerat om reglerna i husets allmänna tvättstuga. För fjärde gången. Britt-Marie tog mycket illa vid sig. Inte för "kärring"-delen, för den kan hon för all del stå ut med, men Britt-Marie "gnäller" faktiskt inte. Hon är omtänksam, det är skillnad. Det förklarade hon för grannen varje gång de träffades efter det, tills grannen efter några månader skrek: "Nu får du för helvete sluta älta det där!" Britt-Marie kränktes djupt, för hon är faktiskt inte en sån som ältar. "Är jag det? Tycket du att jag är en sån som ältar, Kent? Tycker du det? Ältar jag, Kent?" frågade hon Kent den kvällen. "Nänänä, för fan", mumlade Kent. "Det är ju det jag säger, precis det jag säger! Jag ältar minsann inte!" nickar Britt-Marie. Sedan låg hon vaken hela natten och var upprörd över att det gick runt människor i huset som fullständigt orättfärdigt tyckte Britt-Marie var en sån som ältade saker."

torsdag 17 september 2015

Nya böcker... igen

Ja, alltså. Det jag sa i det här inlägget höll jag inte så länge. En vecka för att vara exakt. Sen travade jag oskyldigt in på myrorna igen och "skulle bara kika lite i förbifarten". Hahaha... There's no such thing as bara kika lite.

Nå väl. Det var faktiskt bara tre böcker och de var livsnödvändiga!


Britt-Marie var här! Efter att ha sett ett ex av den på myrorna en gång som jag inte köpte för den var i sjukt dåligt skick så har jag nog haft den i baktankarna typ varje gång jag gått in där. OCH DENNA GÅNGEN FANNS DEN! Så fin, den ser inte ens läst ut. Lovar att jag drog en liten segerdans bland hyllorna när jag hittade den. Aaaahhh.

Niceville såg jag som film förra helgen och ÄLSKADE. Visste inte ens att den var baserad på en bok. Inser nu att den naturligtvis måste ha varit det, verkar ju inte finnas några bra filmer som inte är baserade på böcker? Var alltså tvungen att köpa den.

Mig äger ingen såg jag också som film, men typ förra året eller nåt. Visste inte om att denna var baserad på en bok heller, och ja: samma argument som för Niceville. Var tvungen att ha den för filmen var otroligt bra.

Nu tänker jag inte ens säga något om att det får räcka med bokköp på ett tag för jag är tydligen helt oförmögen att hindra mig själv. ;)

måndag 14 september 2015

Smakebit på søndag

Smakebit på søndag ordnas av den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten och går ut på att en delar med sig av ett smakprov ur boken en läser för tillfället. Enda regeln är att undvika spoilers! :) 


Mitt smakprov kommer från Sjukdomen, som är andra boken i Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. Sidan 114-115. 
"De andas sålunda in skogen. De hör göken och Harald berättar om den gamla folktron att beroende på varifrån göken sjöng fick man veta sin framtid.
"Södergök är dödergök, västergök är bästergök, östergök är tröstegök och norrgök är sorggök", lär Harald Rasmus att rabbla. 

Rasmus ställer mängder med frågor om varför det är på det ena eller andra sättet med gökarna. Till slut måste Harald säga att det kanske bara är ett fånigt rim men på det örat lyssnar inte Rasmus. 
Och när han frågar varifrån just den här göken gol som de nyss hörde ljuger Harald för att inte uppröra den känslige sonen i onödan och säger att det var en västergök, trots att den hördes norrifrån och varslade om sorg. 
"Bästergök!" konstaterar Rasmus nöjd. 
"Exakt!" svarar Harald och låter saken bero."



Whoops, glömde tidsinställa inlägget, så postar den nu istället. 
Mvh // sengångare

lördag 5 september 2015

Hur jag tänker när jag betygsätter

När jag startade den här bloggen så hade jag ett betygssystem som gick från "gillar inte" till "älskar". Jag hade också små tillhörande illustrationer. T ex den här, som då stod för 3/5 stjärnor:
Jag tröttnade dock snabbt på detta system, det kändes helt enkelt inte så rättvisande och lite luddigt. I och med att jag börjat använda Goodreads mer frekvent så har det känts naturligt att övergå till deras femstjärniga skala även på bloggen.

Under den senaste tiden har jag alltså bara skrivit exempelvis 4/5 rakt upp och ner, med tillägget halva stjärnor. Ibland känner jag att en bok var riktigt bra, men att det inte räcker för full pott - då är det ju smidigt att kunna ge den fyra och en halv. Mer än fyra men inte en hel femma. Perfekt! Tyckte det började bli lite tråkigt att bara skriva ut det med siffror, så nu har jag fixat bilder av stjärnor för att illustrera betyget istället. Inte alls originellt, I know, men det ser roligare ut och känner mig nu så bekväm med denna betygsskala att jag inte vill byta till något annat.


Med det sagt vill jag även passa på att prata om hur jag tänker när jag betygsätter böckerna jag läst. För det mesta är det ganska lätt, jag får ganska tidigt en känsla för vad jag tycker om boken. Ibland blir jag förstås överraskad av slutet, eller en twist som lyfter boken och då kan den få lite högre betyg än det jag från början tänkte. I slutändan är det ändå helhetsintrycket som avgör vad det blir.

Jag tänker verkligen inte ge sken av att vara någon litteraturvetare av rang, utan det jag tar med mig när jag betygsätter böckerna är min upplevelse av dem. Vad min upplevelse av en bok blir beror så klart mycket på vad jag förväntar mig av den. Två totalt olika böcker kan få samma betyg, även om jag tycker att den ena håller högre kvalitet än den andra. Till exempel har jag gett både första delen i House of Night och Berättelsen om Pi fyra stjärnor. Detta betyder definitivt inte att jag tycker de är lika bra. Tvärt om. Berättelsen om Pi tycker jag var en väldigt kraftfull och tankeväckande roman om livet med tydliga filosofiska inslag. House of Night är lättsmällt underhållning.

Jag tänker såhär. När jag läser House of Night så gör jag det för att jag vill ha lättsmällt underhållning, och när jag betygsätter den så jämför jag den med andra böcker som läst för samma syfte. Det hade liksom inte varit rättvist att jämföra den med Berättelsen om Pi. Eftersom det är två totalt olika böcker.

Och så försöker jag så klart väga in vad jag tyckte om bland annat karaktärerna och hur de utvecklas, världsuppbyggnaden och berättarstil/-teknik.

Hur tänker ni när ni betygsätter böcker ni läst? :3

fredag 4 september 2015

Massa nya böcker

Jag går bananas på second hand-böcker, svårt att låta bli att köpa när de är så billiga och i så fint skick. VILL JU HA DEM. Men nu är bokhyllan så full att inte en enda bok till får plats, såatteeh... Får väl stapla dem på hög! :-)))

Let's get to business, shall we?

En man som heter Ove har jag ju redan läst och älskat, men det var mammas ex och jag ville verkligen ha den själv. Så när jag hittade den inbunden och fin så var det självklart att den fick följa med mig hem. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist köpte jag för att den var, well, ny och fin (mvh ytlig), men också för att jag hoppas att Låt den rätte komma in inte ska vara hans enda skitbra bok. Bitterfittan av Maria Sveland har jag velat läsa i evigheter, eftersom så många har nämnt den i sina sommarprat, bloggar och sånt. Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri är också en sån bok som jag velat läsa i evigheternas evighet.

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist köpte jag av samma anledning som Lilla stjärna, fast är nog ännu mer peppad på den här för den verkar så himla unik.

Bålberget av Therése Söderlind verkar otroligt intressant. Den är helt ny, hittade den i en rea på rea-hylla på Akademibokhandeln. Hoppas den är lika bra som den verkar.

Anne Franks dagbok har jag velat läsa since forever, men har aldrig riktigt kommit till skott. Nu för ett tag sedan såg jag den på Akademibokhandeln, men köpte den inte. Sen gick jag till myrorna och såg den igen, såg det som ett tecken och köpte den där. Blev otroligt mycket mer intresserad av att läsa den nu efter att jag läst Astrid Lindgrens krigsdagböcker som hon skrev under andra världskriget, så får väl ta tag i Anne Franks också nu då, för att fortsätta på temat lite.
Röde Orm har pappa tjatat på mig om att läsa sedan jag var liten. Försökte någon gång i mellanstadiet, men det var för svårt språk för mig då, de är ju väldigt gammaldags skrivna. Ville inte ha hans gamla utgåvor heller när han rensade i bokhyllan nyligen, för de föll liksom isär pga skitgamla. Men inte så långt efter hittade jag den här fina utgåvan med båda böckerna i en, så då slog jag till.

Sist men absolut inte minst, En värld av is och eld! Shit pomfritt, jag är SÅ OTROLIGT peppad över den här! Min bror köpte den till mig bara helt apropå ingenting, för han tyckte jag skulle ha den. Rätt go bror jag har, alltså. ♥ Har redan börjat läsa i den och jag piper över varenda sida för den är så himla, himla vacker! Sidorna ser ut som gammalt pergament och illustrationerna är så fina.

Så, det var alla bokköp för den här gången. Nu får det nog minsann dröja ett tag till nästa. Tills dess får jag väl roa mig med att ställa upp en ny bokhylla och, så klart - LÄSA.

torsdag 3 september 2015

Månadsrapport: augusti

Läst under augusti: 
1. Tankeläsaren av Kristin Cashore
2. Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran
3. Harry Potter och Fenixorden av J.K. Rowling
4. Krigsdagböcker 1939-1945 av Astrid Lindgren


Antal böcker: 4
Antal seriealbum: -
Totalt antal sidor: 2166 
På svenska: 4
På engelska: -
Tegelstenar (500 sidor eller mer): 1
Tunnisar (200 sidor eller mindre): -
Omläsningar: 1, Harry Potter!

Nämen, hej! Det var ett tag sen nu. Not gonna lie, har faktiskt inte haft lust att blogga på ett tag så jag tog lite oplanerad semester. Det behövdes väl ändå kanske, har pluggat asmycket inför sista tentan jag hade i slutet av augusti. Och vet ni, jag KLARADE DEN! Vilket betyder att jag kan ansöka om examen!!! (Så fort skolan får tummen ur och ändrar så att den kursen är avslutad...) :D :D *segertjut* 

Nu har jag precis kommit in i vikariebanken också, så att jag kan jobba som vikarie på alla bibliotek i kommunen när det behövs. Och så söker jag andra jobb, för orkar inte sitta och vänta på att bli bokad hela dagarna, måste ha något annat jobb också känner jag, haha. 

På läsfronten så är jag väldigt nöjd med hur mycket det blev under denna månaden ändå. Inga direkta femmor (förutom Harry Potter, det är alltid femmor), men tyckte ändå om alla jag läste. 

Angående bloggen så är jag sjukt peppad på att komma igång nu igen, har massa recensioner och andra inlägg planerade, så det kommer snart bli lite liv i luckan igen.