onsdag 18 november 2015

"Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe" av Benjamin Alire Sáenz

Sidantal: 359
Utgivningsår: 2012 
Goodreads-snitt: 4.32

Köp den: Adlibris - Bokus

Handling: Dante can swim. Ari can't. Dante is articulate and self-assured. Ari has a hard time with words and suffers from self-doubt. Dante gets lost in poetry and art. Ari gets lost in thoughts of his older brother who is in prison. Dante is fair skinned. Ari's features are much darker. It seems that a boy like Dante, with his open and unique perspective on life, would be the last person to break down the walls that Ari has built around himself. 

Mina tankar: Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja. Så jag kastar mig bara rakt in och försöker förklara varför jag älskar den så himla himla mycket. 

Egentligen så visste jag ingenting om den här boken innan jag började läsa. Jag köpte den någon gång för något år sedan för att den plötsligt dök upp och hyllades överallt, och för att den hade sjukt fint omslag (haha). Men jag är i efterhand så glad för att jag inte visste någonting om handlingen, för det är en sån bok som en liksom tjänar på att dyka in i pretty much i blindo. Dessutom är det så himla svårt att beskriva vad den handlar om utan att avslöja för mycket av själva meningen med den. 

Men kort sagt så kan jag säga såhär, att det handlar om två unga killar och deras liv. De är så olika som det nästan bara går men de blir ändå vänner och de lär varandra att leva. Den var väldigt långsam, men på ett bra sätt. Det fanns inte någon egentlig handling eller ett mål, utan det är som en inblick in i huvudet på en ledsen kille som försöker hitta sig själv. Och utförandet är så himla snyggt. Språket är känsligt på något sätt, så en på riktigt känner känslorna som karaktärerna känner. Antar att det också beror på att det är så relaterbart, alltså det är inga fantastiska saker som händer, de måste inte rädda världen eller lösa ett brott. De är bara två helt vanliga killar med sina helt vanliga familjer och det är så himla fint. 

En huvudsaklig del i den här boken är kärlek - kärlek i alla dess former. Jag tycker att den skildrar familjeförhållanden på ett så himla fint och naturligt sätt. Tycker ofta att föräldrar är lite halvkasst beskrivna i ungdomsböcker. Antingen så är de frånvarande, eller så är de underbara - nästan onaturligt. I Aristotle and Dante så hade båda familjerna sina mörker. De var alla väldigt olika, men de kompletterade varandra. De var oftast helt fantastiska och underbara, men de blev realistiska eftersom båda hade sina problem under ytan. 

Även om mycket med den här boken utstrålar ångest, sorg, depression, förvirring, etc., så är det inte någon tung bok att läsa. Jag hade lätt kunnat flyga igenom den på en dag eller två, men jag är glad att jag ändå gav den tid. För det är en sån bok som växer med varje sida en vänder och som fortsätter växa efter att en läst ut den. Det är helt enkelt en väldigt viktig bok med ett viktigt budskap och den är en sån som jag kommer tvinga på alla jag känner. 



Citat och sånt: 

  • "Words were different when they lived inside of you." s. 31
  • "My mother and father held hands. I wondered what that was like, to hold someone's hand. I bet you could sometimes find all of the mysteries of the universe in someone's hand." s. 140

tisdag 10 november 2015

Matilda av Roald Dahl

Sidantal: 241
Utgivningsår: 1992 (orig. 1988) 
Goodreads-snitt: 4.26

Köp den: Adlibris - CDON - Bokus
Handling: Matilda är känslig och snillrik, men herr och fru Vidrigsson behandlar henne som ohyra och inte som en dotter. Ohyra är något man får stå ut med, i alla fall tills man får tag i krypen och kan knäppa iväg dem dit pepparn växer...
Innan Matilda ens fyllt fem år har hon läst böcker av Dickens och Hemingway, Kipling och Steinbeck, och ändå tycker hennes föräldrar att hon bara är till besvär. Så Matilda beslutar sig för att hämnas...



Mina tankar: Detta är en sån där bok som jag tänkt läsa sedan för alltid, typ. Jag älskade filmen med samma namn när jag var liten och läste flera av Roald Dahls andra böcker i samma veva. Häxorna var en av hans böcker som jag älskade och läste flera gånger (den är seriöst ett tips även nu, sjukt rolig). Hur som helst så har det aldrig blivit av att jag läst Matilda, för jag har väl tänkt att jag ändå kan berättelsen utan och innan. Men när jag hittade den av en slump på bibblan så tänkte jag att det var för mycket öde för att låta bli.

Jag kan verkligen se vad det var som det lilla pre Harry Potter-jaget fastnade för med den här berättelsen, för det finns faktiskt en hel del likheter mellan dem. Matilda har en jobbig familjesituation där hon inte är omtyckt av sina föräldrar, hon är väldigt begåvad och älskar skolan, det finns också en liten gnutta magi med i handlingen.

Jag är verkligen himla glad att jag läste den nu. För även om jag gjorde det av främst nostalgiska skäl så insåg jag vilken himla bra bok det är. Den är rolig att läsa i vuxen ålder, för den är smart och inte sådär störigt moraliserande som vissa barnböcker kan vara. Men jag tänker också att jag hade älskat den som barn, på ett annat sätt. Rektorn är ju helt sjuk och även om en som vuxen fattar att det inte är helt realistiskt som hon håller på, så blir det roligt att läsa.

Älskade karaktärernas namn! Hade glömt av vad alla hette, så fnissade en del åt att rektorn heter Domderarsson och Matildas föräldrar heter Vidrigsson i efternamn. Den helt fantastiska och snälla läraren heter Honung. Det blir ju en (över-)tydlig markör för vilka karaktärer en ska hålla på, vilka som är onda och goda liksom. I vanliga fall brukar jag börja vrida mig lite när en bok visar sådana tendenser, men i Matilda så var det en del av charmen.


tisdag 3 november 2015

Månadsrapport: oktober

Lästa böcker under oktober: 
1. The Walking Dead, vol 1: Tills döden skiljer oss åt av Robert Kirkman
2. The Walking Dead, vol 2: På drift av Robert Kirkman
3. The Walking Dead, vol 3: I tryggt förvar av Robert Kirkman
4. Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit
5. Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe av Benjamin Alire Sáenz


Antal böcker: 2
Antal seriealbum: 3
Totalt antal sidor: 994 
På svenska: 4
På engelska: 1
Tegelstenar (500 sidor eller mer): -
Tunnisar (200 sidor eller mindre): 3
Omläsningar: -

Det var en ganska långsam månad, läsmässigt. Aristotle and Dante tog mig hela månaden att läsa, men jag tror att jag mer eller mindre omedvetet drog ut på den för att den verkligen var så himla fin och jag ville inte skynda mig igenom den. Är glad att jag tog mig tid med den! 

Nu läser jag Matilda av Roald Dahl. Älskade filmen när jag var liten och blev stammis på bibblan i princip bara på grund av den (till och med innan Harry Potters tid!!!, imagine that.). Har dock aldrig läst boken av någon anledning, så det är väl på tiden nu. Efter det vet jag faktiskt inte vad jag har lust att läsa. Vi får se vad det blir helt enkelt. 

NaNoWriMo! Är det någon av er som deltar i år? Det är tredje året för mig. Har aldrig som mål att lyckas vinna, för seriously? Kraftansträngning de luxe. MEN, en sak som gjorde mig så himla peppad var att när jag väl började skriva så kom jag på så himla mycket mer saker som jag behöver ha med. Jag har haft en idé ganska länge, men det har varit några viktiga nyckelpunkter som jag liksom inte vetat hur jag ska hantera. Men nu kom jag alltså på massa grejer, så det är peppigt! Hur som helst, vill ni lägga till mig som buddy heter jag FoolLikeYou där.