söndag 10 januari 2016

"Himlen börjar här" av Jandy Nelson

Originaltitel: The Sky Is Everywhere
Författare: Jandy Nelson
Sidantal: 264
Utgivningsår: 2012 (orig. 2010)
Goodreads-snitt: 4.05

Köp den: Adlibris - CDON - Bokus

Handling: Lennie är sjutton år och lever ett tryggt liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey. Men när Bailey plötsligt dör förändras Lennies liv dramatiskt. Förlamad av sorg drar hon sig undan alla i sin närhet, men vad gör man när man plötsligt drabbas av passionen? Jandy Nelsons debutroman är en svindlande kärlekshistoria om saknad, förälskelse och förbjudna känslor.

Recensionen kommer att innehålla lite spoilers, så om du inte har läst den än se upp i fjärde stycket! 

Mina tankar: Jag började läsa den här när jag befann mig i världens lässvacka och alltså, bättre bok hade jag nog inte kunnat önska mig. Jag läste ut den här på två dagar, egentligen bara en. Första dagen var kväll och jag orkade bara läsa typ 50 sidor. Men dagen efter satt jag och läste, läste, läste och det var så fint för hade saknat att bara läsa tills jag glömmer att jag håller i en bok och bläddra utan att märka det.

Vad jag först märkte att jag tyckte så mycket om med Himlen börjar här var tonen i berättelsen, det är så vackert. Det är lättsamt utan att bli glatt men det ligger också en tyngd i orden som gör att jag verkligen tror på Lennies sorg. Ibland kom även sidor med bara Lennies egna dikter som mer eller mindre alltid handlade om henne syster. Det stod också vad hon hade skrivit det på, som en servett eller ett godispapper och vart lappen hamnat. Som om Baileys död inte bara påverkade Lennie och hennes omedelbara närhet utan att orden om henne spreds ut över hela området. Det var så fint. 


Jag förstår att Bailey nästan endast beskrivs ur Lennies synvinkel och att hon så klart älskade henne och att bilden av henne därför blir väldigt förskönande. Men jag tycker det var lite tråkigt att Bailey beskrevs endast positivt. Hon var så himla färgsprakande, livfull och fantastiskt medan Lennie själv är som hennes skugga och inte alls lika begåvad eller själfull. Det blev ju en fin historia på det viset, om en flicka som levt otroligt nära sin syster och som får bygga sig en ny identitet på något sätt. Men så himla blek tycker jag inte att hon verkade ha varit innan Baileys död, alltså. De var olika ja, men de var inte varandras motsatser. 

Jag tycker jättemycket om kärleksdelen i den här boken. Ja, den innehåller två killar som som Lennie slits mellan och ja, jag brukar vara skittrött på den här typen av triangeldraman. Men i det här fallet så känns det inte som det brukar, det är liksom inte själva triangeldramat som är grejen egentligen. För mig är det mer intressant varför hon dras till Toby, som alltså var Baileys pojkvän innan hon dog. Det ger så otroligt mycket mer innehåll till boken än att det som vanligt bara är två killar. Utan nu är det en kille, och så Toby. De dras till varandra på grund av sin gemensamma sorg över att ha förlorat Bailey. De är båda trasiga och känner att de har kvar en bit av henne i varandra. Nu har jag obviously ingen erfarenheter av det här själv, men tycker det kändes väldigt realistiskt och uppskattade verkligen den delen av boken. 

Bortsett från de uppenbara karaktärerna tycker jag även att det fanns några andra starka karaktärer. Älskade Lennies mormor som hon och Bailey vuxit upp hos. Hon var så fin på något vis, med kärleken till sin rosenträdgård och tavlorna med de gröna kvinnorna. Morbrodern var ju också en himla skön typ. Han var så trasig, men så härligt flummig. Gillar också hur mammans frånvaro porträtterades. Hur en som läsare på något sätt lär känna Lennie och Baileys uppmålade bild av henne. Hon var verkligen romantiserad i början, som en vild vandrare som snart skulle komma hem, till att bilden mer och mer började spricka och de började ifrågasätta henne och rollen hon spelar i deras liv. 

Jag tyckte verkligen himla mycket om den här boken och kan knappt vänta med att läsa Jandy Nelsons andra bok, Jag ger dig solen. Har bara hört bra saker om den också, men måste nog smälta Himlen börjar här innan jag sätter igång med den andra. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar