måndag 24 juli 2017

(M)ornitologen av Johanna Thydell


Titel: (M)ornitologen
Författare: Johanna Thydell
Antal sidor: 222
Utgiven: 2016
Goodreads-snitt: 3,39

Köp den: Adlibris  Bokus




Handling: Moa har det utmärkt, tack så mycket. Hon bor med sin pappa, pappas fru Susanne och sin älskade lillebror Lucas. Sedan finns vapendragaren och bästa vännen Otto. Livet leker, himlen är blå. Moas mamma Hedvig försvann visserligen utan ett spår när Moa var två år gammal, men det är inte direkt något Moa går och grubblar över. 

En dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Moas försvunna morsa vill hux flux träffa Moa, men aldrig i livet att hon tänker skutta in i en famn som försvann för fjorton år sedan. Det vore visserligen bra med en förklaring. Men Hedvig ska inte få inbilla sig att Moa vill ha något med henne att göra. Ett möte ska det bli, inget mer.

 ~~~

Jag tyckte mycket om tonen i texten. Det ligger en ilska inbakad i allt, riktad mot mamman som försvann. Samtidigt så är den verkligen himla rolig stundtals, även i hur den här ilskan tar sig uttryck. Ständiga små käftsmällar och kommentarer. En sak som jag tyckte om lite extra var att det i texten fanns med fotnoter som var utformade som små tidningsrubriker där en "alternativ" händelse blir refererad. Typ om hon tyckte att något var väldigt pinsamt så står det i fotnoten något om exempelvis ett försvinnande och att det var till följd av den här pinsamma händelsen.

Jag tycker absolut om upplägget för boken, det känns annorlunda och lite knäppt på ett roligt sätt. Jag menar, att åka och fågelskåda på sin mamma som försvann när en var liten hör definitivt inte till vanligheterna. Och jag förstår verkligen att konfrontation inte fungerar för all, men jag kan tycka att boken kunde ha gått in lite djupare på relationen och mammans känslor. Nu tog det liksom en stund sista dagen då de i princip tvingades till konfrontation, men ändå så blev det inte så djupt. Jag accepterar helt att mammans förklaring inte måste vara tillfredsställande (finns det ens någon tillfredsställande förklaring till att lämna sitt barn?), men jag tycker att när de väl pratade om det så kunde de gått in lite djupare på det än de gjorde.

Gillar ändå att den inte slutade sockersött. Det lämnades lite öppet men ändå med en känsla av förändring i luften. Även om det inte blev exakt som hon trodde, vad hon nu än hade förväntat sig, så lämnade hon ändå inte med samma känsla som när hon kom. Det kändes realistiskt.


2 kommentarer:

  1. Denna verkar vara lite annorlunda, hehe. Riktar den sig till unga vuxna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja helt klart inte som alla andra. Absolut läsvärd, även om jag inte var 100% såld, så kolla in den om du är intresserad!:D Katalogiserad som uHc på biblioteken, så unga vuxna ja. :)

      Radera